vgl. got. wai- in: wai-dédja, wai - faírhrjan) s. Bugge, Ark. 2, 226 ff.

vestan, adv. {norw. fcer. vestan, asehwed. væstan, adän. væstæn; ahd. westana, alts. westan, ags. westane) westwärts, westlieh von (ehs): (Sqrle ok Hamfér fundo) vargtré vindkQld vestan béjar Em 17*; fyr v. (eht, ehs) dass.: vargr hanger fyr vestan dyrr Orm 10*, fat vann næst nýs nifr Ylfinga fyr vestan ver EEI182, skalk fyr vestan vindhjalms bruar, áfr Salgofner sigrfjóf veke HEII48*.

vestr, adv. {norw. vester, vest, fcer. vestur, aschwed. væster, adän. væstær; alts. ahd. westar, ags. west, afris. wester) im westen: fær (norner) austr ok vestr enda fqlo EEI41.

Compositum: vestr - salr. * vestr-salr, m. im westen gelegener saal: pl. dat. Rindr berr Våla i vestr-SQlom Bdr 11*.

vetr, m. {norw. vetter, fcer. vetur, aschived. vinter, adän. vintær;^ø£. wintrus, alts. «Mwintar, ags. afris. winter) l)winter: sg. nom. hvafan vetr of kvam efa varmr sumarr fyrst mef fróf regen? Vm 26*; acc. (mit suffig. art.) feir (Agnarr ok Geirrøfr) . . fundu kotbonda einn; far váru feir um vetrinn Orm 6; 2) (synekd.) jahr: pl. gen. ørofe vetra .. få vas Ber-gelmer borenn Vm 29135*, Agnarr var tiu vetra, en Geirrøfr åtta vetra Orm 2. 3, Geirrøfr konungr åtti få son tiu vetra gamlan Grm 31, skamt lét vise vigs at bifa, fås fylker vas fimtán vetra HE I IO2, vask vetra tolf .. es ungom gram eifa seldak Eir 7*; acc. vask mef Fjqlvare fimm vetr alla i eyjo feire es Algrøn heiter Hrbl 37, åtta vetr vastu fyr jqrf nefan kyr molkande ok kona Ls 23 *, f au bjuggu sjau vetr Vkv 12, SQto sif an sjau vetr at fat Vkv 4 *, hann (Vilmundr) varfe mey varmre blæjo fimm vetr alla Od 5*, unfak aldre ok eign fQfor fimm vetr eina Od 13*, gullhringr einn lá frjá vetr vif fjófveg Ort 13, vér vetr nio VQrom leikor Qfigar alnar fyr jQrf nefan Ort 11 *.

Composita: vetr - langt; fimbol - vetr, tvé - vetr.

vét-rim, f. ein teil des schwertes, viell. ein auf der mitte der klinge entlang laufender erhöhter streifen, der auf beiden seiten von einer oder mehreren

Gering, Edda -"Wörterbuch.

furchen (blutrinnen) eingefasst war: pl. dat. sigrúnar fu skalt .. rista á hjalte hjQrs, sumar á vétrimom, sumar á val-bQstom Sd 6 *. 5 vetr-langt, adv. (norw. vetter-lang, adj.) einen winter hindurch: hann (Atli) dvalfiz vetrlangt mef SvåfnikonungiiZiføS.

1. vétt, f. kämpf; in: vét-rim. — Zu vega.

10 2. *vétt, n. xauberei (?): sg. acc. draptu á vétt sem vQlor Ls 242 (s. sp.1561).

vexa (xt; norw. veksa, schwed. vaxa, dän. væxe; ahd. wahsen) mit wachs überstreichen: inf. (mon ek) vexa vel lo blæjo at verja fitt like Am 97*.

vef, n. (norw. vedd, fcer. veður, aschwed. adän. væf; got. wadi, alts. weddi, ags. afris. wed, ahd. weti) pfand: sg. dat. á sér (vQlva) ausask aurgom forse af vefe 20 ValfQf or Vsp 2 7*, drekr mjQf Mimer morgon h vei jan af vefe ValfQf or Vsp 29*.

vefja (af; norw. vedda, aschwed. væf ia, adän. vædiæ; got. wadjon in: ga-wadjon, ags. weddian, afris. weddia, mhd. wetten) 25 um etw. (eho) wegen einer sache (of eht) wetten: inf. hQffe vef ja vit skolom hQllo i, gestr! of gef sp eke Vml9*; prs. ind. pl. 3. f au (Óf inn ok Frigg) vef ja um fetta mål Orm 21; part. prt. n. sg. acc. feir so hafa vef jat Våla malme, Ottarr unge ok Angantýr Hdl 9*.

vefr, n. (norw. veder, fcer. veöur, aschwed. vædher, adän. væthær; alts. wedar, ags. afris. weder, ahd. wetar) 35 1) wetter, Witterung: sg. nom. vef r ræf r akre, en vit syne Hqv 87*; 2) günstiges wetter: sg. dat. i vinde skal vif hQggva, vef re á sjó roa Hqv 81*; 3) unwetter, sturm: sg.nom. vef r mon far vaxa Am 40 17*; gen. vQn kvaf (Helge) mundo vefrs ens mikla grára geira (des heftigen Unwetters grauer speere', d. i. des kamp f es HHI 12*; acc. (mit suffig. art.) lægfi få vef rit Bm 18 pr 2; pl. nom. svQit 45 verfa solskin of sumra epter, vef r qII válynd Vsp 41*; 4) Windrichtung, rich-tung: sg. gen. (Hymer) veifþe røfe vefrs annars til Hym 26*.

Composita: vefr-eygr, vef r- glase, 50 vefr-megen.

vef r - ey gr, adj. mit augen die an rauhes wetter gewöhnt sind (oder die das wetter vorauszubestimmen verstehen?): 37