katle ,. verþet maþr svá tryggr at þesso true Hqv 84*, vind ek kyrre våge á Hqv 1543, faþer ok móþer, fjórer bréþr, þau á váge vindr of lók Gßr I6G; acc. hvaf>an vindr of kømr sás ferr vág yfer? Vm 363, Yeorr kvazk vilja á vág roa Hym 17*, (sæ) kalla våg vaner Alv 242; 2) meer-bucht: sg. acc. orþkringe þín mon þér illa koma, ef ek ræþ á våg at vaþa Hrbl 119, (mit suffig. art.) hverr es sa karl karla es kallar of vågenn? Hrbl 2, harm ljótan mér þykker í því at vaþa of vágenn til þín Hrbl 28, visa fm mér nú leiþena, alz þú vill mik eige of vágenn ferja Hrbl 134; 3) poet. bezeichnung des feuers (?): sg. acc. (eld) kalla våg vaner Alv 26 2B (vgl. jedoch x. st.).

Compositum: våg - marr.

1. vaka (kþ; nonv. fær. aschwed. vaka, adän. vakæ; got. wakan, alts. wakon, ags. waeian, afris. waka, ahd. wahhon, wahhén) 1) wachen: inf. aurgo bake þíi mont æ vesa ok vaka VQrþr goþa Ls 48*; prs. ind. sg. 1. vake ek ofvalt Vkv 33*; sg. 2. vaker þú, Níf)Qf>r? Vkv 32*; sg.3. ósviþr maþr vaker of allar nætr Hqv 23*; prt. ind. sg. 3. einn vakþe Gunnarr Qllom lengr Br 12*; 2) erwachen: prs. opt. sg. 3. sofe hann (Fróþe) á dune, vake hann at vilja! Grt 5*; imper. sg. 2. vake, mær meyja! vake, min vina! Hdll*, vake fm. Groa! vake þú, gój) kona! Gg 1*, vake fm, Helge! HHv 24*, vake þú, Fróþe! Grtl82'3.

2. vaka (ok? ags. waean) erwachen, zum Vorschein kommen, sich zeigen, sichtbar werden: inf. viþ þat skal vil-bjQrg vaka Grm 452; prs. ind.pl. 3. vig-spjQll vaka Grt 192; part. prt. {nonv. schwed. vaken, fær. vakin, adän. vakæn) wach, erwacht: f. sg.nom. svá kvam ek næst, at en nyta vas vígdrótt q11 of vaken Hqv 992.

vakna (af>; norw. fær. schwed. vakna, dän. vaagne; got. waknan in: ga-waknan, ags. wæcnan) wach iverden, erwachen: inf. hón (Kostbera) réj> vakna Am 10*; prs. ind. pl. 3. monkak ganga áþr gumnar vakna HHv 23*; prt. ind. sg. 3. vreiþr vas þá Yingþórr es vaknaþe ßrk 1* hann (Yølundr) vaknaþe viljalauss Vkv 132, brúþr mæla tekr, es vaknaþe vif ér svefne Grp 162, hon (Sigrdrifa) vaknaþi ok settiz hon upp Sd 10, vaknaþe Brynhildr .. fyr

dag litlo Br 14*, (Guþrún) vaknaþe vilja iirþ Sg 243; pl. 3. vQknoþo velboren Arn 20*.

val, n. (nonv. fær. schwed. adän. val; vgl. ahd.Yi&l&^f.) auswahl: sg. nom. mest 5 manna val und Miþgarþe die ausgezeichnetsten männer auf erden Hdl 116 16*.

*vala, f. knöchel: pl. dat. ljosan lea skaltu i lúþr bera þanns liggr i Yiþofnes VQlom (den untersten knöcheln derCwirbel-10 säule, auf denen die schivanzfedern der vögel sitzen?) Fj302. vala-ript, f. s. val-ript. válaþ, n. jammer, elend: pl. acc. jQrlom Qllom ólof) (oþal B) batne .. at tregróf þat 15 of talet være Ghv 22 * (Wisén, EE 122 fg.; dagegen Jon ßorkelsson fbriefl.]: ó-þol (ungeduld}).

válaþr, adj. notleidend, bedürftig, elend: m. sg. gen. auþe betra þykker þat (manvit) 20 i ókunnom staf), slikt es válaþs vera Hqv 10*; dat. get þú vQloþom vel Hqv 1345.

*val-baugT, m. todesring: pl.nom. i veltanda vatne lýsask valbaugar^er unheilbringende Nibelungenhort) Akv 293. 25 val-blóþ, n. blut eines getöteten: sg. dat. bøkr VQro þinar .. rofmar i vers dreyra, folgnar i valblóþe Ghv45.

^val-br^þ, f. leichenspeise: pl. acc. melta knáttu, móþogr! manna valbráþer 30 (speise von menschlichen leichen'Akv 393. val-bygg, n. (norw. val-bygg) eine art gerste (eigentl. welsche gerste: Bugge, Helgedigt. 118): sg. acc. vise skal valbygg mala HHII32. 35 val-bQSt, f. ein teil des sehwertes, nach Svbj. Egilsson (842h) der untere teil des nach der spitze zu sich verjüngenden schwertrückens bei einschneidigen Schwertern: sg. dat. á valbQsto verpr naþr 40 hala HHv 9*; pl. dat. sigrúnar fm skalt .. rista á hjalte hjQrs, sumar á vétrimom, sumar á valbQstom Sd 63.

vald, n. (nonv. fær. aschwed. adän. vald; alts. wald, f. in: gi-wald, ags. 45 weald, afris. wald, ahd. walt, f. in: gi-walt; vgl. got. waldufni) 1) gewalt, macht: sg. acc. ójafnt skipta es þú munder mef) Qsom liþe, ef þú ætter vilge mikels vald Hrbl 75; 2) im plur. schuld: acc. 50 kendi hann (Atli) Gjukungum VQld um andlåt Brynhildar Dr 2.

valda (olla; norw. fær. aschived. valda, adän. valdæ; got. alts. waldan, ags.