.. alz sik VQlsung visse firþan ok at Sig-VQrþ SQknoþ mikenn Sglß1.
SQiigr, m. (nonv. song, fær. songur, sangur, aschwed. sanger, adän. sang; got. saggws, alts. ags. ahd. sang, afris. song, sang) 1J gesang: sg. dat. ulfa þytr þótt-omk illr vesa hjå SQngve svana FM 214; pl. dat. vake þú, Fróþe! ef vill hlýþa SQngom okrom ok SQgom fornom Grt 184; 2) lärm, toben: sg. nom. ymr varf) á bekkjom, afkárr sQngr virþa Akv 411. Composita: Grotta-SQngr, vápn-SQngr. s<{tt, sætt, f. (meist im plur.; norw. sætt, rn., fær. sått, f. n.} sáttur, m., aschwed. sat, sät, f., adän. sæt, f.; got. sah ts, f. in: ga-sahts, fri-sahts, in-sahts, ags. seht, m. f.) 1) vergleich, Übereinkunft, Versöhnung: pl. gen. snuesk til sátta sefe Gg 94, hveim verþr hQlþa hefnd léttare síþan til sátta, at sunr lif et Sg 124, þat var til sætta, at þeir (Gjúkungar) skyldu gipta honum (Atla) Guþrúnu Dr 3; pl. acc. sleit ek þá sátter, es VQro sakar minne Am 6 72; 2) einwilligung: sg. acc. h.Qf of> hQggva monk f>ér halse af, nema fm mér sætt seger Skm 234; pl. acc. sátter {Sinar es viljak snimma hafa ok þatgjaforþgeta Alv7l. Composita: sått-mål; o-SQtt. s<£{), f. (noriv. dän. saad, fær. sáÖ, aschwed. saþ) die das getreidekorn um-
schliessende hülse: pl. dat. þá tók Edda økkvenn hleif,fmnganokf>ykkvan, þrungenn SQþom Bþ42.
SQþla (aþ; nonv. sadla, fær. saöla, 6 aschwed. saþla, adän. saþlæ; ags. sadlian, ahd. satalon) satteln: inf. hón (Grimhildr) frétte at þvi, hverr fara vilde vigg at SQþla Gþr II194; prt. ind. sg. 3. opt vas í túne teite meire, þás minn SigvQrþr 10 SQþlaþe Grana Gßr 1212.
sqþol-dýi', n. (fær. saöil-dýr) (sattel-tier'y d. i. ross: pl. nom. q11 vqio SQþoldýr sveita stokken Gþr II43. s<$ol - klséþe, n. (mhd. satel - kleit) 16 Satteldecke: pl. acc. silfrgyld SQþolklæþe Akv 43.
SQþoll, m. (norw. sadel, fær. saðil, aschwed. saþul, adän. saþæl; ags. sadul, ahd. satul) sattel: sg. dat. segþu mér þat, 20 Skirner! áþr þú verper SQþle af mar Skm 4Vj hafþak þer móþre mart skeiþ riþet, svangre und SQþle, si mol! forberges HH I444j svipte hón (Odrún) SQþle af svingom jo Od 34; acc. hann (Oþenn) á Sleipne 25 sQþol of lagþe Bdr 27, (Odrún) á svartan jó sq{)o1 of lagþe Od 24; pl. dat. senn nu ór SQþloin siga skolom Hdl 8\ (segger) stigo or SQþlom at salar gafle Vkv 9l, sæter þú i SQþlom sólheiþa daga Akv 178. 30 Composita: SQþol-dýr, SQþol-klæþe.
tá, n. (norw. taa, taag, aschived. ta, tä, adän. taa in: for-taa) 1) schmaler pfad %ivischen zwei gebäuden, Vorplatz vor einem hause (zuweilen mit steinen gepflastert: Valt. Quðmundsson, Privatbol. 255): sg. dat. þat es annat (heill), ef J)ii 'st út of komenn ok est á braut buenn, tvaa þú litr á tae standa hróþrfúsa hale Bm 213, Guþmn .. gekk treglega á tae sitja Ghv92; 2) weg überhaupt: sg.dat. sprutto á tae tregnar iþer (machten sich auf den weg, erhoben sich' (??) Hm 1L.
tafl, n. (norw. dän. tavl, aschwed. tafl; ags. tæfl, ahd. zabal) brettspiel: sg. acc. Niþr ok Niþjungr nqmo leika, Sunr ok Sveinn, sund ok taü Bß424
tafla, f. (norw. tavla, aschived. tafla, dän. tavle; ags. tabule, afris. tafle, teile,
ahd. tavala) tafel, brett:- pl. nom. þar mono epter undrsamlegar gollnar tQflor i grase finnask Vsp 612. — Beide Wörter entlehnt aus lat. tabula. 35 taka (tók; [norw. fær. aschwed. taka, adän. takæ; ags. tacan — aus dem nord. entlehnt —; vgl. got. tékan) 1) nehmen, fassen, ergreifen: prs. ind. sg.3. Sigmundr tekr nú blóþrefilinn FH12; imper.pl. 1. 40 tQkoni vér Hjalla, en H<?gna forþom! Am 572; pl.2. takeþ ér HQgna ok hyldeþ mef) knife! Am 551; prt. ind. sg. 1. (mit suffig. pron.) tókk þeira (maga) hjQrto ok á teine steikþak Am 781; sg. 3. Skaþi 45 tók eitrorm ok festi upp yfir annlit Loka Ls 65 pr 3, f>á tók Edda økkvenn hleif Bß4\ þá tok Amma .. Bß 18 \ þá tók Móþer merkþan duk Bþ 301, hón tók at