stendr sul fyrer Hym 122; da stehen: cmir schien es als wenn ein speer dich
prt. ind. sg. 3. sveinn (fórr) sýslega sveif durchbohrte' Am 223; prs. ind. sg. 3.
til skogar f>ars uxe stóþ alsvartr fyrer (mit suffig. pron.) stQiidomk (d. i. stendr
Hym 192, Týr leitaþe tys var lirøra, stóþ mér) til hjarta hjQrr Fm 1*; prt. ind.
at hvQro hverr kyrr fyrer Hym 34*; st. 5 sg. 3. sverþit stóþ i gøgnum hann (Geirrøf))
fyrer eho etwas hindern: prs. opt. sg. 3. Orm 54 pr 5, stóþ til hjarta hjQrr Sig-
standet. þér mein fyr munom Gg 15-; vevþeSg21*; pl. 3. stóþu geislar í skipin
st. upp aufstehen: imper.pl. 2. standef) HHII16 pr 3; 9) standask eht sich
UPP? jotnar! Prk 222; prt. ind. sg. 3. aufrecht erhalten gegen etw., etw. aus-
stóþ hann (Geirrøf)]') upp ok vildi taka lu halten, ertragen: inf. monat vágmarar
Oþin frå eldinum Grm 54 pr 3, stóþ vind of standask Rm 164; prt. ind. pl. 3.
Yiþarr upp ok skenkþi Loka Ls 10 pr 1; allir synir hans (Sigmundar) stóþuz eitr
2) stehen bleiben, ruhen: inf. hendr skolo á liQrund útan Sfl3.
hvilask, hallr standa mon Grt 17L; 3) em- Compositum: full-standa.
porragen: part. prs. m. sg. nom. skelfr 15 stara (rf); nonv. feer. stara; ags. starian,
Yggdrasels askr standande Vsp 47x; acc. ahd. staren) starren, stieren, mit unbe-
(fórr) hófsk af herþom liver standanda ivegten äugen blicken (áehn): praes. opt.
Hym 371 (vgl. jedoch FJz. st.); f. sg. dat. sg. 3. á þik Hrimner hare, á þik hotvetna
(Odrun) lét mar fara moldveg sléttan, unz stare Skm 289.
at liQre kvam hQll standande Od 32; 20 staþe, m. (norw. stade, aschived. stadlii)
emporlodern: prt. ind. sg. 3. loginn stóf) schicht von getr eide oder heu(?): pl. dat.
vif) himin FH2*; 4) sich erstrecken: stjúpr vast Siggeirs, lått und stQfjom heima
prs. ind. pl. 3. þriar røtr standa á þria HHI43L.
vega und aske Yggdrasels Orm 311; prt. *sta])-lausa, f. unzuverlässigkeit: sg.
ind. pl. 3. (mit suffig. pron.) yfer ok under 25 gen. ørna mæler sås æva þeger staþlauso
stóþomk (cl.i. stóþo mér) jQtna veger Hqv stafe Hqv 292.
1043; 5) seinen ausgang nehmen, her- staþr, m. (norw. stad, fær. staður,
rühren: inf. af hans (Hræsvelgs) vængjom aschived. staþer, adän. stath; got. stafjs,
kveþa vind standa alla menn yfer Frøi alts. stad, f., ags. stede, m., afris. sted, f.,
373U; prs. ind.pl. 3. ek veit gQrla livaf)an 30 ahd. stat, f.) 1) stelle, platx, ort: sg. gen.
veger standa (woher die wege kommen, nQtt fm risat, nema n njosn sér eþa [ni
was die Ursache dazu ist' Sgl9l; prt. leiter þér innan ut staþar ((einplätxchen
ind. sg.3. stóþ af niQnom þeira (mara) zur Verrichtung der notdurft') Hqv lllb;
dQgg i djúpa dale Jiel herab' HHv 283; dat. auþe betra þykker þat (manvit) i
pl. 3. af geirom geislar stóþo HHI 164; 35 okunnom staf) Hqv IO3, skala gestr vesa
6) vorwärts gehen, vor schreiten: prt. ind. ey i einom sta \> Hqv 352, menn blóta þær sg. 3. (Þórr) i gøgnom stóþ golf nif)r u sal (meyjar) á stallhelgom staþ Fj 402, hendr Hym 352A; st. fram vortreten: imper. ok haufoþ hné á annan veg, en fótahlutr sg. 2. (mit suffig. pron.) stattu f ram, meþau fell aptr i staf) Sg 23*, førjjom sjal far f)u fregn, sitja skal sås seger FM 1*; 40 setberg ór staf) Grt 11*; pl. acc. stjQrnor
7) st. ehn an jmd herantreten, jmd zu né visso hvar staþe Qtto Vsp 5", mikelste nahe treten, ihn bedrängen: prs.ind.sg.3. snimma kvamk i marga staþe, en til sif) þat (ljóþ) kann ek et nionda, ef mik nauþr i suma Hqv 66y, sessa ok staþe velef) mér of stendr, at bjarga fare mino á flote sumble at Ls 73, sessa ok staþe velja þér Hqv 154L; pl. 3. þann (galdr) gelk f)ér 45 sumble at æser aldrege Ls 8 Vhana (Gná) enn fjórþa, ef þik fiandr standa gQrver á sendir Frigg i ymsa stafn at eyrindum galgvege Gg 91; prt. ind. pl. 3. f)ik at sinum FM 42; 2) ivohnsitz, aufent-brøf>r f)inom stóþo bliþregen /überraschten, haltsort: sg. acc. ák und steine staþ Alv 32; ertappten dich' Ls 323; 8) eindringen: 3) Ortschaft: (Atle) lézk ykr ok gefa inf. (Víþarr) lætr mege hvefnungs mund 50 mundo .. stórar meiþmar ok staf)e Danpar of standa hjQr til hjarta (stosst ihm mit Akv 53.
der hand das schwert ins herz' Vsp 54 V Composita: staf)-lausa; bú-staþr, griþa-
geir hugþak standa i gøgnom þik miþjan staþr.