*snap-víss, adj. gewandt im schnappen od. schmarotzen: n. sg. nom. hvat's þat et litla, es ek þat lQggra sek, ok snapvist snaper? Ls 442.

snar-lyndr, adj. von kühner sinnes-art, hochgesinnt: f. sg.nom. þegns brúþr .. snarlynd (Brynhildr) Orp 42*.

snarpr, adj. (norw. snarp, fær. snarpur; vgl got. snarpjan in: at-snarpjan) scharf: f. pl dat. hQnom (Atla) Guþrún grýmer á heþ snQrpom eggjom Sg 59*.

snarr, adj. (norw. aschived. dän. snar, fær. snarur; nnd. snar) 1) schnell: m.pl nom. snarer vindar Hdl 44*; 2) kühn: n. pl. acc. sór Sigvarþar snQr brQgþ fyrer þaus hæst fara und himens skautom? Orp 10*.

Composita: snar-lyndr, snar-ráþr. snar-ráþr, adj. zu kühnen entschlüssen geneigt: m.sg.nom. (sw.) konr Sigmundar, seggr enn snarráþe Rml32.

sneiþa (dd; norw. sneida, fær. sneiða, aschwed. snedha; ags. snædan, vgl ahd. sneiton) schneiden, spalten: prt. ind.pl. 1. sneiddom brynjor en brutom skjQldo Ort 13*.

snerta (snart; norw. snerta) berühren; snertask sich berühren: prt. ind. pl. 3. rander (skjalda) snurtosk berührten einander7 Hlr 92.

snimrna, snemma, adv. (norw. sn emme, fær. snimma, aschwed. sniina; vgl. alts. ahd. sniomo, sliumo, ags. snéome, got. sniuinundo) 1) frühe, frühzeitig: ókynnes þess vár þik enge maþr, at þu ganger snimma at sofa jEqv 19*, mikelste snimma kvamk i marga staþe, en til siþ i suma Hqv 66*, akre ársQnom true enge maþr né til snimma syne Hqv 872, vas þar at kvelde of komet snimma (der abend war zeitig hereingebrochen', (es war früh dunkel geworden1 ßrk 24* (vgl. Hqv 23*), snimma kallaþe seggr á annan, bróþer á bróþor: gQngom baug sea Vkv 23*, nú kveþk enskes ørvænt vesa síþ né snimma at SevafjQllom, es f)ú á arme ólifþom sefr HHII472, dags vas heldr snimma (es war noch früh am tage' Am631, snemma of morgin fundu þeir (Vælundr ok hans brœþr) konur þrjár Vkv 5; 2) schnell, bald: Baldrs bróþer vas of borenn snimma Vsp 33*, sátter þínar es viljak snimma hafa Alv 71, segja monk þér .. hvé ér snimma til saka réþoþ

Sg 342, hQll gakk þú ór snimma Akv 16*, veþr mon J>ar vaxa, verþa ott snimma Am 17*; compar. snomr schneller: sQtt monoþ it Guþrún snemr an hygger Sg 53*; 5 superl snemst alsbald, sofort: syster fann þeira snemst at þeir i sal kvQmo brøj)r hennar báþer Akv 16*.

sníva od. snýja (sné? snjó? ags. sníwan, ahd. sníwar), snihan) schneien: part.prt. 10 f. sg.nom. vask sniven snjóve (tbeschneit mit schnee') ok siegen regne ok drifen dQggo Bdr 5* (vgl Bugge z. st.).

sníþa (sneiþ; norw. schwed. snida, fær. sniöa; got. sneiþan, alts. snithan, ags. 15 sniðan, afris. snitha, ahd. snidan) lj schneiden; sn. a f etw. (eht) abschneiden: prt. ind. sg. 1. (mit suffig. pron.) sneiþk af haufoþ húna þínna Vkv 36 *; sg. 3. (Vølundr) sneiþ af haufoj) húna þeira Vkv 24*; 20 2) zerschneiden (eht): prt. ind. pl 3. surner ulf sviþo, surner orm sniþo Br 4*; 3) jmd (ehn) durch schneiden einer sache (eho) berauben: imper. pl. 2. sníþeþ ér hann (Vølund) sin va magne Vkv 18*. 25 snjallr, adj. (norw. snjell, fær. snjallur, aschwed. sniälder, adän. snei; alts. ahd. snei, ags. snell) kühn, tapfer: m. sg. nom. snjallr estu i sesse, skalattu svá gøra Ls 15*; pl nom. ero hildingar hølzte 30 snjaller HHII27*; acc. þú mont harþa Hundings suno snjalla fella Orp 9*. Compositum: ó-snjallr. snjór, sníér, m. (norw. snjo, fær. snjógvur, aschwed. snior, dän. sne; got. snaiws, 35 alts. ahd. snéo, ags. snáw) schnee: sg. dat. vask sniven snjóve ok slegen regne ok drifen dQggo Bdr 5*; pl.nom. haf gengr hríþom viþ himen sjalfan, lij>r lQnd yfer en lopt bilar: þaþan koma snjóvar 40 ({Schneefälle') ok snarer vindar Hdl 44*. Compositum: snæ - hvitr. snópa (pf>; norw. aschwed. snopa; ni snoepen (naschen') schnappen, mit leerem munde kaubewegungen machen: prs. ind. 45 sg. 3. (niaþr) sitr ok snoper, lætr sem solgenn sé Hqv 338. — Vgl. snapa.

snöt, f. (norw. snot, fær. snót) weib: sg. nom. livat mon snót (Brynhildr) at heldr viþ Sigorþ mæla? Grp 16*, snót 50 (Brynhildr) fiþr vélar sér at hefndom Grp 45*, hefr snót (Brynhildr) af mér svarna eiþa, enga efnda Grp 46*; voc. snót svinnhugoþ (Sigrun)! HHII 102; pl. nom.