fas sloknar Surta loge Vm 512; prt. ind. * små -fiske, f. kleinfischerei: sg.dat. sg. 3. eldr sloknafe fyr Qflinge (Sigverfe), feir (Agnárr ok Geirrøfr) reru tveir á báti loge allr lægfesk fyr lofgjQrnom FH213. mef dorgar sinar at smáfiski Orm 4.

slot, n. (norw. fær. slot, afris. slot, smár, adj. (norw. smaa, fær. smáur, slet, ahd. sloz) schluss, beendigung, be- 5 aschwed. smar, adän. sma; ags. sméa, ruhigung, abnahme; in: vind-slot. ahd. småbi) klein: compar. n. sg. acc.

slóþ, f. (nonv. slod, fær. slóð) spur: merge smæra mølfak fá meinkrqkoZs 433. sg.dat. Sigurf r reif eptir slóþ Fáfnis til Composita: smá-fiske; ó-smár. bœlis hans Fm 44 prl; acc. Sigurf r ok smíþa (af; norw. smida, fær. snríða, Reginn fóru upp á Gnitaheife ok hittu far io aschived. smifa, dän. smedde; vgl. got. slóf Fáfnis fá er hann skreif til vaz Fm 2. smifon in: ga-smifon, ags. smiðian, ahd.

slyng va (slQng; norw. slyngja, aschwed. smidon) verfertigen, herstellen, errichten: sliunga, adän. sliungæ; ags. ahd. slingan) inf. (Karl nam) hus at tirnbra ok blQfor 1) schwingen, schleudern: prt. ind.pl. 3. smifa Rþ223; prt. ind. sg. 3. smifafi (Fenja ok Menja) sungo ok slungo snufga 15 hann (Voelundr) konungi allzkyns gørsimar steine (set%ten denmühlstein in bewegung' Vkv 18 pr 3; pl. 3. (æser) afla lQgfo, auf Ort 41; sl. upp eho etwas emporxiehen: smifofo Vsp 78.

prt. ind. sg. 3. (SinfjQtle) slQng upp vif rQ smiþja, f. (norw. smidja, fær. smiöja, rauf om skilde HH 134L; 2) umsprühen, aschwed. smifia, dän. smedje; ags. smiöðe, umspritxen: part. prt. m. sg. nom. hvat 20 afris. smithe, ahd. smidda) werkstätte, sá salr heiter es slungenn es visom vafr- schmiede: sg. gen. sékka ek fann (mæke) loga? Fj 313, dýrkalfr dQggo slungenn Vølunde til smifjo borenn Vkv 195, gakk HHU373. fu til smifjo feirars fú gørfer Vkv 36K

sliér, adj. (norw. sl jo, aschwed. slior, smiþr, m. (norw. smid, fær. smiður, dän. sløv; alts. sléu, ags. sláw,Sahd. sléo) 25 aschwed. smifer, adän. smith; ags. smið, 1) stumpf: n. sg. dat. hvatan mann sák afris. smetb, ahd. smid; vgl. got. smifa harfla vega mef siævo sverfe sigr Fm in: aiza-smifa) handwerker, bearbeiter 28*; 2) schlecht, feig: compar. m. pl. von metall, holx, leder usw.; in: bQlva-dat. opt fu gaft f eims fú gefa ne skyldar smifr, kumbla-smifr, skepte-smif r, skó-enom slævorom sigr Ls 22*, ek gaf f eims 30 smifr.

gefa né skyldak enom slævorom sigr Ls 232. smjúga (smó; norw. smjuga, fær.

sløgja (gf) überlisten, übervorteilen: smúgva, aschwed. smiugha; ags. smúgan, prt. opt. sg. 2. kvamtat af finge, es vér mhd. smiegen) hineinschlüpfen; ein ge-fat frægem, at fu SQk søtter né sløgfer wand (eht oder i eht) anlegen: prt. ind. (slqkfir R) afra Am 952. 35 sg.3. (Brynhildr) gollbrynjo smó Sg 47*;

sløgr, adj. (norw. sløg, aschwed. slögher) pl. 3. góf borner (Sqrle ok Hamfér) smugo schlau, listig: m. sg. acc. telk sløgjan i gofvefe Hm 162.

Sigmundar bur es i valrúnom vígspjQll *smokr, m. (norw: smokk (f%ngerling'; seger HHII li3. ags. smoc (colobium', vgl. ahd. smoccho

sløngva (gf; norw. slengja, fær. sleingja, 40 (interula') brusttuch, brustfleck: sg. nom. aschived. slängia, dän. slænge) fortschleu- smokr vas á bringo Rp 163. dem (eho): prt. ind. sg.3. (Gufrun) sløngfe *smyl, n. unhold (?): pl. nom. farfu nú svå silfre, at r sundr hruto baugar Am far er smyl hafi fik Grm 11. 43b; pl. 1. svå sløngfom vit snúfga steine, sm^tt, f. (vgl. norw. smotta) Öffnung hQfga halle, at haler tóko Grt 123. 45 in einem gewande; in: hQfof-smQtt. —

sløngvan-hauge, m. (wol entstanden Zu smjuga. aus sløngvande bauga) jingverschleu- snapa (pf; vgl. aschived. snappa, mhd. derer', beiname freigebiger für sten: sg. snappen) schnappen: prs. ind. sg. 3. snaper dat. Haraldr hildetQnn borenn Hréreke ok gnaper, es til sævar kømr, Qrn á aldenn sløng vanbauga, sunr vas hann Auf ar 50 mar Hqv 621, hvat's fat et litla, es ek Hdl 292. fat lQggra sék ok snapvist snaper? Ls 442.

sløfor, f. pl. (norw. sløda) schleppkleid, — Vgl. snopa. schleppe: acc. sif ar sløfor Rß 28*. Compositum: snap-viss.