skaplega, adv. (norw. skaplege) auf wipfel') Häuptling, fürst, held, krieg er:
geziemende weise: (Guþrún) skiptet skap- sg.nom. skate enn unge (Ottarr) Hdl 9*,
lega Am 74*. Skævaþe (reif>) skate Haddingja FM12e;
skaplegr, adj. (norw. skapleg) gezie- pl. nom. hQfþom á skriptom þats skatar
mend, passend: n. sg.nom. vaþet hefr at 5 léko Oþr H153; gen. Isolfr ok Qsolfr,
vige, þót været skaplekt Am 86*. Qlmóþs syner ok SkúrhildarSkekkels dóttor,
-skapr, m. (norw. -skap, fær. -skapur, skalt til telja skatna margr a Hdl 213, gengr
aschwed. -skaper, adän. -skap) -schaft; ór skåla skatna dróttenn (Griper) Orp 51,
in: vin - skapr. gefa mont Guþrúno góþra nøkkorom skeyte
skapt, n. (aschwed. skapt, alts. ahd. scaft, 10 skøf>a skatna menge Sg 552, Rin skal nú
ags. sceaft) stiel, griff; schaft (am spiesse): ráþa rógmalme skatna Akv 291, lifanda
sg. nom. skór es skapaþr illa ef>a skapt sé gram lagþe i garþ .. skatna menge Akv 347.
rangt, þá's f>ér bQls beþet Hqv 1256; acc. Compositum: Haddingja-skate,
skapt nam (Jarl) at dýja Bp 38 *; pl. dat. skaut, n. (norw. skaut, aschwed. adän.
skQptom es rann (Oþens) rept Orm 93. 15 sköt; got. skauts, m. od. skaut, n., ags.
Composita: skap-ker, skap-tré. scéat, afris. skåt, ahd. scoz) ecke, zip f el:
*skap-tré (d. i. skapt-tré), n. hölzerne pl. dat. hvQrfloþo hans (Halfdanar) verk
stange mit einem griff (skapt) zum drehen meþ himens skautom tzwischen den (vier)
des mühlsteins: pl.nom. skulfo skaptró ecken des himmels, in aller weit' Hdl
Ort 233. 20 144, sér Sigvarþar snQr brQgþ fyrer þaus
skår, adj. (norw. skaa) 1) schreitend, hæst fara und himens skautom? Orp IO4;
tretend; 2) zertretend, vernichtend; in: halsa skaut die segelschoten: pl. dat. hverjar
(1) eyr-skar; (2) folk-skár, víg-skár. — 'o meyjar es at mune gråta ok á himen
Das wort gehört wol zu skæva. verpa halsa skautom Bdrl24 (vgl.Wimmer,
skarplega, adv. eifrig: (Húnar) skuto 25 Lb4156 und Bugge, Stud. 252 fg.).
skarplega ok skjQldom hlífþosk Am 423. Compositum: skaut-gjarn.
skarpr, adj. (norw. dän. skarp, fær. skaut-gjarn, adj. Verhüllungen oder
skarpur, aschwed. skarpær; alts. scarp, Verkleidungen liebend (?): m. sg. nom.
ags. scearp, afris. scharp, ahd. scarph) skautgjarn jQtonn (Þjaze) Hdl 324 (nach
1) rauh, hart: m. sg. dat. opt or skQrpom 30 Kop. u. Bask verschrieben für skrautgjarn
belg skilen orþ koma Hqv 1336; f. pl. (nach schmuck lüstern'; vgl. Hj. Falk,
nom. skarpar álar þótto þér Skrýmes vesa Ark. 5, 121; anders FJ I, 122; Bugge,
Ls 623; 2) scharf, schneidend: m.pl. Zz7,401 schreibt skóþ-gjarn (geneigt
dat. skorþom vit skQrpom geirom blóþ ór schaden zu stiften').
benjom Ort 153; 3) kräftig: compar. 35 skegg, n. (norw. skjegg, fær. skegg,
n.sg. acc. (adv.) tQkom á mQndle, mær! aschwed. skäg, dän. skjæg; vgl. ags.
skarpara Ort 203. . sceacga (haupthaar') bart: sg.nom. vas
skars, n. (norw. skass) zauberweib, skegg skapat Bpl53; dat. or kattar dyn
hexe: sg.nom. eitt þótte skars allra feiknast, ok ór kono skegge .. ór því vas hann
þat vas bróþor frá Býleipts komet Hdl 40 Gleipner gQrr FM 86; acc. skegg nam
423; voc. esa mér ørvænt, nær óro (Þórr) at hrista Þrkl3.
komer, skars! upp und skipe HHv 234, skeggja, f. barte, beil, Streitaxt; in:
fm vast, et skéþa skars! valkyrja Qtol, skegg-Qld.
ámátleg at AlfQf>or HHI40*. skegg-old, f. (richtiger skeggj-Qld:
skarþr, adj. (alts. scard, ags. saeard, 45 Sievers, Beitr. 12,487; Zz 21,108) tbeil-
afris. skerde, ahd. scart in: lida-scart) alter', kriegerische zeit: sg.nom. hart's i
vermindert, verringert, beschädigt': m. heime, hórdómr mikell, skeggQld, skalmQld
sg. acc. hQfom qII skarþan (seil. hlut) ^ wir Vsp454.—Als name einer ivallmreOrm362.
haben alle schaden erlitten' Am 962, (sw.) skeika (af>; norw. skeika) schlingern,
skilder bliko .. vif) enn skarþa måna (den 50 schivanken: prs. ind. sg. 3. skeikar f)ó
abnehmenden mond' Vkv 84. —Zu skerþa. Skuldar at skQpom (in der prosa: skeikar
skate, m. (norw. skate (baumstamm atskQpufm, Fritzner III, 302*) es geht wie
ohne zweige', aschwed. skati (baumspitze, das schicksal es bestimmt Og 44.