hefþer þú, bróþer! at þú í brynjo fører holen lassen: imper. sg. 2. (mit suffig. sem hjQlmom arengreypom (?) Akv 172. pron.) sentu at Saxa sunnmanna gram -seme, f. ableitungssuffix (t-sehaft, Oþr III71; 4) sendask eht sich gegen--heit'); in: man-seme. seitig etw. zusenden: prt.ind.pl. 3. (Atle
senda (nd; nonv. fær. senda, aschwed. 5 ok Guþiún) SQto samtýnes, sendost fár-sända, adän. sændæ; got. sandjan, alts. hnge Am 831; 5) darbringen, opfern: sendian, ags. sendan, afris. senda, sanda, inf. veiztu hvé senda skal? Hqv 144* ahd. sentan) 1) senden, aussenden, fort- (Hj. Falk, Ark. 5, III fg.). schicken (ehn, eht): inf. (Guþrún) mon Compositum des part. prt.: ó-sendr.— Svanhilde senda af lande Sg 623, melta 10 Vgl. sende -maþr. knáttu, mQþogr! manna valbráþer, eta at sende-maþr, m. (norw. sende-mann, Qlki'QSom ok ór Qnduge atseúda Akv39* feer. sendi-maður, aschwed. sände-man, (vgl. jedoch Bj.Magnusson Olsen, Timarit dän. sonde-mand) Sendling, bote: pl. 15, 106 anm. 4); prs. ind. sg. 3. hana nom. sendimeno fóru heim FM 51Wr, (Gná) sendir Trigg i ýmsa staþi at eyr- 15 fóro þá siþan sendemenn Atla fjQi'þ Lima indum sínum FM 4L; prt. ind. sg. Frigg yfer Am 48.
sendi eskimey sina Ful lu til Geirrøfmr senn, adv. (norw. senn in den verbin-Orm21, sende Helge Sigar at ríþa ept dungen i senn, um senn, fær. senn, Eylima eingadóttor HHv 36 % sende qio aschived. sän, vgl. adän. sænz) 1) auf all valdr þaþan of land ok of lQg leiþar at 20 einmal, zu gleicher zeit: átta hundroþ biþja RH 122*, Hundingr konungr sendi einherja ganga senn ór einom durom Orm menn til Hagals at leita Helga HHII1 233AWr, dró mærr Hymer móþogr hvale prl, (Atli) sendi Vinga eþa Knefrøf) Dr 7, einn á Qngle upp senn tvaa Hym 222, (Guþrún) sendi meþ rúnum orþ, at þeir senn nu ór SQþlom siga skolom Hdl 8*, (brœþr) skyldu eigi koma Dr 8, sende 25 allar senn andsvQr veitto Sg 492, urposk Atle Qro sina of myrkvan viþ min at freista á orþom aller senn reiþer Am 401; 0d231, Atle sende år til Gunnars kunnan 2) sogleich, alsbald, schnell: alt es senn, segg at ríþa Akv V, Atle mik hingat sende ef hann (afglape) sylg of getr Hqv 17* ríþa eyrinde Akv 3(Atle) af bragþe boþ (s. sp. 3121), baþ senn jQtonn sjóþa ganga sende, at kvæme brått mågar Am 24; 30 Hym 14*, senn VQro æser aller á þinge pl. 2. sendoþ systr heljo Am 52*; pl. 3. Þrk 13* Rdr 1*, senn vqi o hafrar heim of sendu æsir um allan heim ørindreka at rekner ßrk 21 \ senn vas á heste hverr biþja, at Baldr væri grátinn ór helju dren gr lite nn Qþrll36*. —Zur etymol. FM52Wr, sendu þeir (æsir) Loka at afla vgl. Noreen, Ark. 6, 370 ff. gullsins Rm 17; part.prt. m. sg. nom. þú 35 1. senna, f. wortstreit: sg. acc. þá frák vast austr heþan gisl of sendr at goþom senno slíþrfenglegsta, trauþmQl taleþ af Ls 342, ek vask langt heþan gisl of sendr trega stórom, es harþhugoþ hvatte at vige at goþom Ls 352; acc. mik hefr Helge grimmom orþom Guþrún suno Ghv 1*; hingat sendan viþ þik, Sváva! sjalfa at pl. nom. sennor ok q1 hefr seggjom veret mæla-Hifø«??1; f. pl. nom. (runar) sendar 40 mQrgom at móþtrega SdSO1. á víþa vega Sd 183; 2) zuschicken (ehm Compositum: Loka-senna, eht): prt. ind. sg. 1. (mit suffig. pron.) 2. senna (nt) streiten, disputieren: inf. jarknasteina sendak kunnegre kvQn Níþaþar þrimr orþom senna skalattu þér viþ verra Vkv 37*, slók brjóstk ringl or, sendak Bq{>- mann Hqv 124*; imper. pl. 1. sennom vilde Vkv382; sg. 3. jarknasteina sende 45 vit ór SQþlom Hdl 8^; prt. ind. sg. 3. hann (Vølundr) kunnegre kvQn Níþaþar jQtonn of afrende þrágirne vanr viþ Þór Vkv 25*, sló hann brj óstk rin gl or, sende sente Hym292.
BqJ)vilde Vkv 262, til jartegna sendi hon serhjaþr, adj. mit einem waffenrocke (Guþrún) HQgna hringinn Andvaranaut bekleidet; in: grå-serkjaþr. Dr 9, hvat hyggr þú brújDe bendo þás 50 serkr, m. (norw. serk, fær. serkur, hón okr baug sende? Akv 8*, tóko þeir aschwed. särker, adän. særk; ags. sere, (Gjukungar) forner es þeim fríþr (Atle) syro, m., serce, syrce, f.) oberkleid, waffen-sende Am 53; 3) senda at ehm jmd rock: sg.nom. nu es sagt, mær! hvaþan