Bm 268; part. prt. m. pl.- nom. VQro 1 horne hverskyns stafer ristner ok rofmer Opr 1123% (teinar) rofmer í blóþe Opr II413; f. pl. nom. bøkr VQro þínar en ar bláhvíto rofmar i vers dreyra (rofmar yalundom) Ohv 4* Hm 72; pl. acc. mál's mér at riþa rofmar brauter (den im morgen-rot glänzenden wolkenpfad) HHII48*.
rjóþr, adj. (norw. rjod in: rjod-leitt; got. riuds in: ga-riuds ,ehrbar', eigentl. (rot vor scham', ags. réod) rötlich; von frischer gesichtsfarbe: m. sg. acc. kona sveip ripte rauþan ok rjóþan (Karl) Rp 21*.
rjúfa (rauf; norw. rjuva, aschwed. riuva, adän. ryfæ; ags. réofan) reissen: inf. under rjúfa ,wunden schlagen' Rp 494; part. prs. m. pl. nom. i ragna røk rjufendr (tdie Zerstörer') koma Bdrl44; part. prt. m. pl. acc. samer eige okr slikt at vinna, sverþe rofna (seil. vinna: /zerrissen zu machen') svarna eif>a Sg 17* (Mhff, DA V, 377 anm.); rjúfask vernichtet werden, untergehen: prs. ind.pl.3. hvat verþr Ofme at aldrlage, f>ás of rjufask regen? Vm 524, í ]?rúf)heime skal Þórr vesa unz of rjufask regen Orm 44, ulf sék liggja áróse fyrer unz of rjufask regen Ls 4P, þeir (garmar) varþa unz rjufask regen Fj 204, njóttu, ef fm namt (runar), unz rjufask regen Sdl9\
rjúka (rauk; norw. rjuka, fcer. rúka; aschwed. riuka, dän. ryge; ags. réocan, ahd. riohhan) rauchen: prt. ind. pl. 3. fjarghus ruko Akv 45*.
ró, f. (norw. aschwed. adän. ro, fær. rogv, ags. rów, ahd. ruowa) ruhe: sg. nom. skQinni mon ro reiþe Am 734; acc. hann (Þórr) ræþr ró ((bringt zur ruhe') þeims røger hér gof) q11 ok gumaLs553.
róa (røra; nonv. aschwed. roa, fær. rógva, dän. ro; ags. rówan, mhd. rüejen) rudern: inf. (skal) veþre á sjó roa Hqv 811, Yeorr kvazk vilja á våg roa Hym 17% sá jQtonn sina talþe litla fýse lengra at roa Hym 214, (Hymer) kvaþat mann ramman, þót roa kynne krQptorlegan, nema kalk bryte Hym 29*, roa nQino rike Am 341; prs. ind. sg. 2. i vatne fm druknar, ef i vinde rør Fm 11*; pl. 3. hvé så marr heiter es menn roa? Alv 23 *; imper. sg. 2. ró þú hingat bátenom! Hrbl 131; praet. ind. pl. 3. þeir reru tveir á báti mef) dorgar sinar at smáfiski Grm 3, óteitr
jQtonn, es aptr røro Hym 26*, røro vik-ingår HHI282.
1. rof, n. (norw. rov) riss, bruch; Zerstörung, Untergang: sg.nom. esa f>at svik ein,
6 es sea þykkesk, né aldar rof HHII402. Compositum: trygf) - rof.
2. -róf, n. reihe(?); in: treg-róf (Bugge bei Fritzner 2, III, 1108h).
-rofa, adj. indecl. brüchig; in: eiþ-rofa. 10 rógr, n., älter vróg (vgl. got. wrohs, m.; mhd. rüeger f.) 1) anschuldigung, Verdächtigung : sg. dat. hrópe ok róge ef fm eyss á holl regen, á þér mono þau þerra þat Ls 4*; pl. nom. bQrosk róg mille Am 91*; 2) feind-15 schaft, streit: sg. dat. niþja náborna leidda nær róge Hm IO2; pl. nom. rómm ero róg of risen Sd374; 3) gegenständ des streites, veranlassung zum streit: sg. nom. aldar róg f)at mon æ vesa: órer gestr vif) gest 20 Hqv 32*; sg. dat. vas f>er þat skapat, at fm at róge rikmenne vast HHII 204, þat skal goll, es Gustr åtte, bréþrom tveim at bana verf>a ok Qþlingom åtta at róge Rm 5*. Composita: rog - apaldr, róg - m al mr, 25 róg-f)orn.
"'rÓg'-apaldr, m. (baitm (wörtl.: apfel-baum) des kämpf es', poet. bezeichnung eines helden: sg. voc. rikr rógapaldr (Helge)! HHv 62 (vgl. Bugge, Helgedigt. 316). bo - roge, m. (?); in: hy - roge.
róg-malmr, m. Jcampferz', metall das veranlassung zum streite gibt, d. i. gold: sg. dat. Ein skal nu ráf>a rógmalme skatna Akv 29l. 35 *róg-þorn, n. (kampfdorn', poet. bezeichnung des schwertes: pl. dat. Atle .. slegenn rógþornom Akv 312.
rokr, m. (norw. rokk, fær. rokkur, aschived. rokker, dän. rok; vgl. ahd. roccho) 40 Spinnrocken: sg. acc. sat f>ar kona, sveigþe rokk, breidde faþm, bjó til váþar Bþl6x.
róma, f. (fær. róma und rómur) lärm, streit: sg.gen. vQn erom rómo HHI264 (KO, Efterl. skr. 1,195). 45 rosma, f. röte(?); in: rosmo-fjQll. *rosmo - fjQll, n.pl. rote feisen (?): pl. acc. langt es at leita lýþa sinnes til, of rosmofjQll Rinar rekka óneissa Akv 184. rót, f. (norw. aschwed. adän. rot, fær. 50 rót; vgl. got. waúrts, alts. wurt, ags. wyrt, ahd. würz: Bugge, Ant. tidskr. f. Sver. 10,266, anders KO, Njála II, 157) würzet: pl. nom. þriar røtr standa á þria vega und