ok hefr så bQrn of boret Ls 333; voc. (sw.) Hárbarþr enn rage! Hrbl 81. 128; f. sg. voc. þege þú, rQg vætr! Ls 571 591 611 631.
* rakka-hjQrtr, m. (hirsch des mast-ringespoet. bezeichnung des schiff es 5 (od. des mastes? vgl. Bugge, Helgedigt. 115 anm. 3): m.pl. nom. snuask atsande snæfger kjolar, rakkahirter ok rår langar HHI512.
rakke, m. (nonv. aschwed. rakke, fær. rakki, adän. rakki, rakke; ags. racca) 10 1) hund: pl. nom. rakkar f>ar rinna, ráþask mjQk geyja Am 23l; 2) um den mast gelegter ring (aus ketten oder tauwerk), an dem die rahe befestigt ist, rack.
Compositum (2): rakka-hjQrtr. 15
*rakk-látr, adj. von kühner handlung s-weise, entschlossen, mutig: m.pl. dat. rekkom rakklQtom (Hunom) Am 612.
rakr, adj. (norw. fær. schwed. rak, adän. rank; ags. rane) gerade, aufrecht, 20 hoch aufgerichtet, daher auch selbst-bewusst, kühn, unerschrocken; in: rakk-látr, dáþ-rakr.
ramlega, adv. kräftig: snøresk ramlega RQn ór hende gjalfrdýr konungs at Gnipa- 25 lunde HHI31*, flo til Gotþorms Grams ramlega kynbirt isarn or konungs hende Sg 223, mol mins fQþor mær ramlega Ort 211.
ramm-aukenn, adj. mit ungewohnt, stärke ausgerüstet: m. sg. nom. varf) einn 30 (Heimdallr) borenn i árdaga rammaukenn mjQk ragna kindar Hdl 372.
*ramm-hugaþr, adj. seelenstark: m.sg. nom. svá sló (Guþrún) svaran sinar hendr, at rammhugaþr (SigvQrþr) reis upp viþ 35 bef) Sg 252.
rammr, adj.(nonv. adän. ram ,fær. ramur, aschwed. ramber) stark, kräftig, mächtig, gewaltig: m. sg. voc. (sw.) enn ramme ormr! Fml9xB; acc. (Hymer) kvaþat 40 mann ramman, þót roa kynne krQptor-legan, nema kalk bryte Hym 293, ramman ok rQskvan Rig Bpl3; n. sg.nom. ramt es þat tre es ríþa skal Qllom at uploke Hqv 135acc. (adv.) rikt gól Odrún, 45 ramt gól Odrún bitra galdra at Borgnýjo Od63; pl.nom. rQmm ero róg of risen Sd 374; acc. fram sék lengra umb ragna røk rQmm sigtiva Vsp 444 494 584; compar. m. sg. nom. einn rammare hugf)- 50 omk ek Qllom vesa Fml63.
Composita: ramm - aukenn, ramm -bugaþr; jafn-rammr.
rån, n. (norw. aschwed. adän. ran, fær. rån; vgl. ahd. bi-rahanen?) raub; in: ráns-maþr.
rangl*, adj. (älter vrangr; norw. vrang, rang, fær. rangur, schived. vrang, dän. vrang; ags. wrang, n. (unrecht', ahd. rank, adj.) tinrichtig, verkehrt, falsch, schief: n. sg. nom. skór es skapaþr illa eþa skapt sé rangt, þá's þér bQls of beþet Hqv 125*; pl. acc. (Regenn) berr af reiþe í'Qng orþ saman Fm 333 (s. sp. 9710).
rann, n. (norw. ran(n) in: ran-saka, ran-sakning, fær. rann, aschived. ran(n) in: ran-sak, ran-saka u.a., adän. rann, rand in: ran-sakæ, rand-sage, ran-sak, rand-sagelse; got. razn, ags. ærn) haus: sg. nom. skQptom es rann (Oþens) rept Orm93; dat. vQrþr goþa drekr i væro ranne glaþr enn góþa mjQþ Orm 133, styrr varþ i ranne Hm 241; pl. gen. ranna þeira es ek rept vita mins veitk mest magar (Þórs) Orm 243, vitja varra ranna Hir 1*FF; dat. hvat's þat hlymja, es ek heyre til ossom l-Qnnom i? Skml42. Composita: auf)-rann, bQl-rann, mjQþ-rann.
ráns-maþr, m. (fær. ráns-maöur, adän. rans-mand) räuber: sg.nom. þá var ok engi þjófr né ránsmaþr, svá at gullhringr einn lá þijá vetr viþ þjóþveg á Jalangrs-heiþi Grtl2.
raptr, m. (norw. adän. raft; vgl. ags. ræfter) 1) dachsparren: pl. acc. (mit suff. art.) hann (Þórr) stakk Gríþarveli upp i raptana FM 617Wr; 2) pl. raptar die nach art der sparren in einem spitzen winkel zusammenlaufenden seiten-holzer der harfe (?): nom. raptar sundr brusto Am 624. rår, adj., älter hrár, s. d.
1. rata (aþ), älter hrata, s. d.
2. rata (af>; älter vrata, got. wratðn) umherwandern: prs. ind. sg. 3. vits es {)Qrf þeims viþa ratar Hqv 5*, sá einn veit es víþa ratar ok hefr fjQlþ of faret, hverjo geþe styrer gumna hverr Hqv 181; pl. 3. segþu mér þat, FjQlsviþr! .. hvat þeir gar mar heita, es gifrer rata gQrþom fyr .. Fj 19*; part. prt. n. sg. acc. Ving-þórr ek heite, ek hef vif>a ratat Alv 6\
*rate, m. bohrer: sg. gen. rata munn létomk rúms of få ok of grjot gnaga Hqv 1041.