ruhmende anerkennung: sg. ace. vats es ósk, f. {aschwed. oskm: oska-barn, vgl.

JjQrf þeims til verþar kømr, þerro ok þjóþ- dän. ønske, n.; ags. wýse, ahd. wunsk, m.)

laþar, góþs of éþes ef sér geta mætte orþ wünsch, erwünschter gegenständ; in:

(orþs R), ok endrþQgo Hqv 4* (vgl. Eirikr óska-byrr, ósk-mær, ósk-mQgr.

Magnusson, Cambridge phil. soc. proe. 5 *óska-byrr, m. erwünschter, günstiger

1887 s.lff.). wind: sg.nom. skríþea þat skip, es und

Composita: orþ-bægenn, orj)-heill, orþ- þér skriþe, þót óskabyrr epter leggesk

kringe, orþ-speke, orþ-stafr, orþs- HHII302. I

tirr; ámæles-orþ, ban-orþ, gjaf-orþ, ósk-mær, f. (wunschmädchen', wal-

sémþar-orþ. 10 küre (Myth. 4 347): sg. acc. hana (Bryn-

*orJ>-foségenn, adj. zum wortstreit ge- hilde) kvaþ (Buþle) óskmey verþa skyldo

neigt, zanksüchtig: m. sg.nom. Qnn fekk Od 152.

JQtne (Æge) orþbægenn hair (Þórr) Hym 31. ósk-mQgr, m. (iuunschsoh?l> ', adoptiv-

orþ-lieill, f. die einem wünsche oder söhn (anders Hj. Falk, Arkiv, 114): pl.

fluche innewohnende Zauberkraft: sg. 15 gen. biþk þik, Brage! barna sifjar duga ok

nom. orþheill þín skal øngo ráþa (dein allra óskmaga, at fm Loka kveþera lasta-

böser wünsch soll nicht in erfüllung stQfom Æges hQllo i Ls 16*.

gehn' Hdl 511. ó-skorenn, part. prt. {fær. ó-skorin,

*orþ-kringe, f. (vgl. jær. orö-kringur, aschwed. u-skurin; ags. ún-scoren) un-

adän. ord-kreng (geivandt im reden') 20 geschnitten: n. sg. nom. ax óskoret Gpr

Zungenfertigkeit: sg.nom. orþkringe þín 11234.

mon J>ér illa koma, ef ek ræf> á våg at ö-skQp, n.pl. (vgl. norw. u-skap, n.

vaþa Hrbl 118. (missgestalt') ungehörigkeit, unschick-

orþogr, adj. (aschwed. ordhogher; vgl. lichkeit: nom. alt ero óskQp, nema einer

ags. wordig) wortreich, geschwätzig: m. 25 vite slikan lQst saman Hqv 973.

sg. dat. opt ór belg orþgom (ór þeim belg R) ó-smár, adj. nicht gering, bedeutend:

bQll í'Qþ koma Hm 27*. f.pl. acc. buþo þeir (Gjúkungar) Atla bauga

orJ>-speke, f. gäbe weise und ver- rauþa ok bréþr minom bétr ósmaar Od 19*.

ständig z-u reden: sg. gen. fór þá Oþenn ó-snjallr, adj. (ascJÍwed. o-sniälder)

at f reista orþspeke þess ens alsvinna jQtons 30 mutlos, feig: m. sg.nom. ósnjallr maþr

Vm 51; acc. nú ek viþ Oþen deildak hyggsk mono ey lifa, ef hann viþ víg

mina orþspeke Vm556. varask Hqv 16*, ósnjallr maþr ugger hot-

*orþ-stafr, m. schriftzeichen, rune: vetna Hqv 48*.

pl. acc. (Kostbera) inte orþstafe at elde ó-snotr, adj. (ags. un-snotor) unklug,

ljósom Am 92. 35 unverständig, töricht: m. sg.nom. ósnotr

orþs-tírr, m. guter ruf, rühm: sg. maþr hyggr sér alla vesa viþhlæjendr vine

nom. orþstírr deyr aldrege hveims sér Hqv 24* 25*, ósnotr maþr þykkesk alt vita,

góþan getr Hqv 76*. ef hann á sér i vq vero Hqv 26*, ósnotr

ó-sáenn, part. prt. (ags. un-sáwen) maþr, es meþ alder kømr, þat's bazt at

ungesät: m.pl. nom. mono ósáner akrar 40 hann þege Hqv 27*, ósnotr maþr, ef

vaxa Vsp 621. eignask getr fé eþa fljóþs munugþ, metn-

ó-saþr, adj. (aschwed. o-sander, adän. aþr hQnom þ ro ask, en manvit aldrege

u-sandær, u-sand; ags. un-soÖ) unwahr: Hqv 79*, åsa ok alfa ek kann allra skil,

n.sg. dat. fått mant, fylker! fornra spjalla, får kann ósnotr sva Hqv 1594; gen.

es Qþlingom ósQnno bregþr HHI 372; 45 fimbolfambe heiter sås fått kann segja, þat

pl. gen. ósaþra orþa hverrs á annan lýgr es ósnotrs aþal Hqv 102*.

oflenge leiþa limar Rm4*. *6-sorg, f. kummerlosigkeit: sg. acc.

sendr, part.prt. nicht geopfert (Hj. (nQtt kalla) ósorg jQtriar Alv 30* v. 1. .

Falk, Ark. 5, 111): n. sg. nom. betra es ó-spiltr, part. prt. (noriv. u-spillt,

ósent an sé ofsoet Hqv 145*. 50 aschwed. o-spilter) unversehrt, unver-

6-sjaldan, adv. nicht selten, häufig: i dorben: f.pl. acc. þat ero .. mætármegen-

hQllo Hqi'S håna (Gollveigo) brendo, þrysvar runar, hveims þær kná óviltar ok óspiltar

brendo þrysvar borna, opt osjaldanFs^^i5. sér at heillom hafa Sd 19*. J