ruhmende anerkennung: sg. ace. vats es ósk, f. {aschwed. oskm: oska-barn, vgl.
JjQrf þeims til verþar kømr, þerro ok þjóþ- dän. ønske, n.; ags. wýse, ahd. wunsk, m.)
laþar, góþs of éþes ef sér geta mætte orþ wünsch, erwünschter gegenständ; in:
(orþs R), ok endrþQgo Hqv 4* (vgl. Eirikr óska-byrr, ósk-mær, ósk-mQgr.
Magnusson, Cambridge phil. soc. proe. 5 *óska-byrr, m. erwünschter, günstiger
1887 s.lff.). wind: sg.nom. skríþea þat skip, es und
Composita: orþ-bægenn, orj)-heill, orþ- þér skriþe, þót óskabyrr epter leggesk
kringe, orþ-speke, orþ-stafr, orþs- HHII302. I
tirr; ámæles-orþ, ban-orþ, gjaf-orþ, ósk-mær, f. (wunschmädchen', wal-
sémþar-orþ. 10 küre (Myth. 4 347): sg. acc. hana (Bryn-
*orJ>-foségenn, adj. zum wortstreit ge- hilde) kvaþ (Buþle) óskmey verþa skyldo
neigt, zanksüchtig: m. sg.nom. Qnn fekk Od 152.
JQtne (Æge) orþbægenn hair (Þórr) Hym 31. ósk-mQgr, m. (iuunschsoh?l> ', adoptiv-
orþ-lieill, f. die einem wünsche oder söhn (anders Hj. Falk, Arkiv, 114): pl.
fluche innewohnende Zauberkraft: sg. 15 gen. biþk þik, Brage! barna sifjar duga ok
nom. orþheill þín skal øngo ráþa (dein allra óskmaga, at fm Loka kveþera lasta-
böser wünsch soll nicht in erfüllung stQfom Æges hQllo i Ls 16*.
gehn' Hdl 511. ó-skorenn, part. prt. {fær. ó-skorin,
*orþ-kringe, f. (vgl. jær. orö-kringur, aschwed. u-skurin; ags. ún-scoren) un-
adän. ord-kreng (geivandt im reden') 20 geschnitten: n. sg. nom. ax óskoret Gpr
Zungenfertigkeit: sg.nom. orþkringe þín 11234.
mon J>ér illa koma, ef ek ræf> á våg at ö-skQp, n.pl. (vgl. norw. u-skap, n.
vaþa Hrbl 118. (missgestalt') ungehörigkeit, unschick-
orþogr, adj. (aschwed. ordhogher; vgl. lichkeit: nom. alt ero óskQp, nema einer
ags. wordig) wortreich, geschwätzig: m. 25 vite slikan lQst saman Hqv 973.
sg. dat. opt ór belg orþgom (ór þeim belg R) ó-smár, adj. nicht gering, bedeutend:
bQll í'Qþ koma Hm 27*. f.pl. acc. buþo þeir (Gjúkungar) Atla bauga
orJ>-speke, f. gäbe weise und ver- rauþa ok bréþr minom bétr ósmaar Od 19*.
ständig z-u reden: sg. gen. fór þá Oþenn ó-snjallr, adj. (ascJÍwed. o-sniälder)
at f reista orþspeke þess ens alsvinna jQtons 30 mutlos, feig: m. sg.nom. ósnjallr maþr
Vm 51; acc. nú ek viþ Oþen deildak hyggsk mono ey lifa, ef hann viþ víg
mina orþspeke Vm556. varask Hqv 16*, ósnjallr maþr ugger hot-
*orþ-stafr, m. schriftzeichen, rune: vetna Hqv 48*.
pl. acc. (Kostbera) inte orþstafe at elde ó-snotr, adj. (ags. un-snotor) unklug,
ljósom Am 92. 35 unverständig, töricht: m. sg.nom. ósnotr
orþs-tírr, m. guter ruf, rühm: sg. maþr hyggr sér alla vesa viþhlæjendr vine
nom. orþstírr deyr aldrege hveims sér Hqv 24* 25*, ósnotr maþr þykkesk alt vita,
góþan getr Hqv 76*. ef hann á sér i vq vero Hqv 26*, ósnotr
ó-sáenn, part. prt. (ags. un-sáwen) maþr, es meþ alder kømr, þat's bazt at
ungesät: m.pl. nom. mono ósáner akrar 40 hann þege Hqv 27*, ósnotr maþr, ef
vaxa Vsp 621. eignask getr fé eþa fljóþs munugþ, metn-
ó-saþr, adj. (aschwed. o-sander, adän. aþr hQnom þ ro ask, en manvit aldrege
u-sandær, u-sand; ags. un-soÖ) unwahr: Hqv 79*, åsa ok alfa ek kann allra skil,
n.sg. dat. fått mant, fylker! fornra spjalla, får kann ósnotr sva Hqv 1594; gen.
es Qþlingom ósQnno bregþr HHI 372; 45 fimbolfambe heiter sås fått kann segja, þat
pl. gen. ósaþra orþa hverrs á annan lýgr es ósnotrs aþal Hqv 102*.
oflenge leiþa limar Rm4*. *6-sorg, f. kummerlosigkeit: sg. acc.
sendr, part.prt. nicht geopfert (Hj. (nQtt kalla) ósorg jQtriar Alv 30* v. 1. .
Falk, Ark. 5, 111): n. sg. nom. betra es ó-spiltr, part. prt. (noriv. u-spillt,
ósent an sé ofsoet Hqv 145*. 50 aschwed. o-spilter) unversehrt, unver-
6-sjaldan, adv. nicht selten, häufig: i dorben: f.pl. acc. þat ero .. mætármegen-
hQllo Hqi'S håna (Gollveigo) brendo, þrysvar runar, hveims þær kná óviltar ok óspiltar
brendo þrysvar borna, opt osjaldanFs^^i5. sér at heillom hafa Sd 19*. J