ó-kynne, n. ('norw. u-kynde, aschived. o-kynno; got. un-kunþi) unschickliches benehmen: sg.gen. ókynnes þess várþik enge maþr, at f>ú ganger snimma at sofa Hqv 193.

* 6 - lagaþr, part. prt. (norw. u -1 agad) nicht fertig gebraut: n. sg. nom. q1 vas drukket, sumt vas ólagat Hqv 66*.

ölega (d. i. óþlega: Noreen 2 § 232 anm.; anders 0. v. Friesen, Till den nord. språkhist. [TJps. 1901] s. 11 anm.) eifrig: þeir (ærer Atla) hvatlega heim skundoþo ok ólega Atla SQgþo Od 24*.

ó-Ieiþr, adj. nicht verhasst, lieb: superl. m. sg. acc. eple ellifo .. monk þer, Gerþr! gefa, friþ at kaupa, at fm þér Frey kveþer óleiþastan lifa Skm 19*.

ó-lifþr, adj. leblos, tot: m.. sg. dat. betra es liff)om an sé óliff)om Hqv 70*, nu kveþk enskes ørvænt vesa . . es fm á arme ólifþom sefr HHII478; acc. fyrr yilk kyssa konung ólifþan, an blóf)Ogre brynjo kaster HHU43l.

ó-ljós, n. lichtlosigkeit, dunkel, poet. bezeichnung der nacht: sg. acc. (nQtt kalla) óljos jQtnar Alv 303 (Sn. E. II, 485). Vgl. jedoch FJ, Ark. 14,199.

ó-ljúfr, adj. (aschwed. o-liuver; got. un-liufs, ags. un-léof, afris. un-iliaf, ahd. un-liub) unlieb, verhasst: m. sg. dat. f)ú fort oss óljúfan (seil. kost?) at bjóþa (uns Unannehmlichkeiten zu bereiten' Hrbl 108.

olmr, adj. (norw. adän. olm) böse, bissig (von hunden): m. sg. nom. engi hundr var svá ólmr, at á hann (Grimni) mundi hlaupa Grm 24; pl.nom. hundar ólmir ok bundnir fyr skíf)garf)s hliþi Skm 10 pr 2. óloþ (Ghv 22*), s. válaþ. ó-minne, n. (norw. u-minne, fær. ó-minni, aschwed. o-minne, adän. u-minde) vergesslichkeit, gedankenlosigkeit (Richert s. 4): sg. gen. óminnes hegre heiter sas of Qlþrom fjrumer Eqv 13 *.

Compositum: óminnes - veig.

* óminnes - veig", f. trank der die erin-nerung an früher geschehenes auslöscht, vergessenheitstrank: sg. acc. (Gjukungar) gáfu henni (Guþrúnu) óminnisveig at drekka Dr 4.

ómon, f. (vgl. norw. oma Jonen, schreien') stimme: sg. nom. ómon f)verr Sg 703 — Vgl. Sn. R I, 544: (mål) heitir ok í'Qdd, hljómr, rómr, ómun ..

on, f. (nebenform von VQn, s. d.) 1) er-ivartung: sg. nom. illra oi'jþa eromk on at ykrom syne, ef gengk at mæla vif) niQg Skm 21; dat. viþ systor þínne gaztu 5 slikan mQg ok esa f)ó óno verr (schlechter als es %u erwarten war' Ls 36*; 2) hoffnung: sg. nom. ón es f>ess enge Am 671.

ö - nauþogr, adj. (norw. u - naudig, adän. 10 u-nødig) ungezwungen, freiwillig: f. sg. nom. hof monk kjósa . . ef hQnom (HjQr-varþe) Sigrlinn sefr á arme ok ónauþog jQfre fylger EEv 4*.

ó-neiss, adj. ohne schände, makellos 15 (anders Rugge, Eelgedigt. 47 anmi. 3): m. sg. acc. ek hef, Helge! HQþbrodd kveþenn konung óneisan sem kattar sun EEI19*, ne ek halsafja herja stille, jQfor óneisan (óneisinn R) eino sinne GþrlII42; pl.nom. 20 leiddo landrQgne lýþar óneiser grátendr gunnhvatan ór garþe Mflunga Akv 12*; gen. langt es at leita lýþa sinnes til, of rosmofjQll Rinar rekka óneissa Akv 18*; acc. hefr kannaþa kone óneisa? EE124*. 25 ó-nýtr, adj. (nonv. u-nyt, aschwed. o-nyter; vgl. got. un-nuts, ags. un-nyt, ahd. un-nuzzi) unbrauchbar, unnütz: m. sg. nom. þá's jór ónýtr, ef einn fótr brotnar Eqv 883; n.pl. dat. ykr (þér) 's, 30 SinfjQtle! sømra miklo gunne at heyja ok glaþa Qrno, an ónýtom orþom at bregþask (bregþa) EEI473 II26\

*ópe', m. abneigung (?): sg.nom. tópe ok ópe, tjQSoll ok óþole, vaxe þér mef) 35 trega Skm 29*.

openn, adj. (norw. open, fær. aschwed. opin, adän. opæn, åben; alts. opan, ags. open, afris. open, epen, ahd. offan) 1) geöffnet, offen: f. sg.nom. open rinna 40 hon (Ifing) skal of aldrdaga, verf>rat iss á q Vm 163; n. sg. acc. Sigurfu* reiþ eptir slóf) Fáfnis til boelis hans ok fann þat opit Fm 44 pr 2; 2) sichtbar: m. pl.nom. opner heimar verþa of asa sunom, fms ^5 hefja af hvera Grm 423; 3) klar, deutlich: f. sg. nom. open vas illuf) es f>eir (syner Niþaþar) i (kisto) sqo (lito) Vkv 212 242.

opt, adv. (norw. fær. ofta, aschwed. opt, opta, adän. oftæ, ofte; got. ufta, 50 alts. ahd. ofto, ags. oft, afris. ofta, ofte) 1) häufig, oft: þrysvar brendo þrysvar borna (Gollveigo), opt, ósjaldan Vsp21'a, ill rqf> hefr maþr opt þeget annars brjóstom