mqrom sinom mQn jafnaþe ßrlc 56; pl. dat. stóþ af mqnom þeira (mara) dQgg i djupa dale, hagl i hQva viþo HHv 28*; acc. séra fm síþan .. golz miþlendr geira skepta, manar meita né mara keyra Akv 405.

mqndoll, m. (norw. mondul, adän. mandel) der stock mit dem in der hand-mühle der miihlstein gedreht wird: sg. dat. tQkom á mqudle, mær! skar para Ort 20*; acc. þat's litel vq, þót lúþr þrume, es mær konungs niQndol hrérer HHII42. Compositum: niQndol-tré. mqndol-tré, n. dass.: sg.nom. heldr es sømre hende þeire meþalkafle an niQndol-tré HHII3*.

mónoþr, m. (norw. maanad, fær. mán-aður, aschwed. manaþer, adän. manaþ, måned; got. ménoþs, ags. mónað, afris. monath, ahd. månod) monat: sg. nom. opt mér niQnoþr minne þótte an sjå hQlf hýnQtt Skm 43*; dat. fjQlf) of viþrer á fimm dQgom, en meira á mánaþe Hqv 737; pl. nom. liþo meirr at þat mQnoþr nio Rp6* 20* 33*.

mór, m. (norw. maare; ags. mæw, ahd. méh) mowe: sg. nom. så mik vekr,

es af vif>e kømr, morgon hverjan mQr FM 219.

mQrk, f. (norw. mork, fær. níörk, aschwed. adän. mark; got. marka, alts. 5 ahd. rnarca, ags. mearc, afris. merke) grenxland; land überhpt.: sg. nom. mqrk menja (land der kleinode', poet. bexeich-nung einer frau (der Brynhild) Sg 462.

Compositum: eyþe - mQrk. 10 *mqsmar, m.pl. kostbarkeiten (?): acc. auf> nam (Jarl) at skipta, gliom veita: meiþmar ok mQsma, mara svangrifjajRJ5553.

móttogr, adj. (got. mahteigs, alts. ahd. mahtig, ags. meahtig, afris. machtich, 15 mechtieh) mächtig, gewaltig: m. sg. nom, (sw.) heimska ór horskom ^gører hQlþa suno så enn mQtke munr Hqv 93% så enn mQtke jQtonn Orm 112 U; acc. finnask æser á Iþavelle ok of moldþinor mqtkan 20 døma Vsp 602; pl. dat. fyr mQtkom mQnnom hafeþ ér mey of tradda Hm 19*; f. pl. nom. þær 'o at Fróþa . . niQtkar meyjar at mane hafþar Ort l4; compar. m. sg. nom. þá kømr annarr enn mqtkare, 25 þó þorek eige þann at nefna Hdl 45*.

Compositum: á-mqttogr.

1. ná (fr, norw. dän. naa, fær. náa, aschwed. na; got. nélyjan, alts. nähian, ahd. nåhan) 1) sich nähern, nahekommen (eho): inf. máttera fm þá neste naa Ls 62*; prs. ind. sg. 3. opt naer hræ ve gránstóþ griþar HHII 17*; 2) etiv. erreichen, xu etw. gelangen (mit nach folg. inf.): inf. monk mey naa munde kaupa? Orp 30*; prs. ind. sg. 2. sorg etr hjarta, ef fm segja né naer einhverjom allan hug Hqv 120*; sg. 3. eldr es baztr meþ ýta sunom ok sólar sýn, heilynde sitt ef maþr hafa naer, án vif) lQst at lifa Hqv 68*; opt. sg. 3. margr þá fróþr þykkesk, ef hann fregenn esat, ok nae hann fmrrfjallr þruma Hqv 30*; prt. opt. sg. 2. veitk, ef fm vaxa næþer fyr þínna vina brjóste, sæe maþr þik vreiþan vega Fm 7*.

2. ná , adv. (got. nébr, alts. ahd. nah, ags. néah, afris. ni, nei) nahe; in: nå-borenn.

3. -na, demonstr. suffix (norw. -na, -ne;

got. nuh) nun; in: þá-na.

ná-horenn, part.prt. nahe verwandt: m. pl. dat. monk aptr fara þars áþarl vask, mef) nábornom niþjom minom Sg li2; 30 acc. bróþr grætr fm þína ok bure svása, nif)ja náborna leidda nær róge Hm IO2.

* nadd-éi, n. (schauer von geschossen', d. i, kämpf: sg. gen. naddéls boþe , verursacher des kämpf es', poet. bezeichnung 35 eines helden Orp 23*.

nad-gofogr, adj. durch waffep, berühmt: m, sg. acc. nio bQro f>ann nadgQfgan mann (Heimdali) jQtna meyjar vif) jarþar þrqin Hdl 37*, (sw.) {»ann (galdr) gelk þér enn 40 nionda, ef fm vif) enn nadgQfga orjjom skipter jQton Og 141.

nadr, m,. (norw. nadd, vgl. fær. naddi) waffe, geschoss; in: nadd -éi, nad-gQfogr. náenn, adj. nahe stehend, verwandt: 4&-m.pl. dat. (HQgne) liugþe gótt nQnom Am 32 *. — Als name eines xwerges Vsp 11 *.

nafn, n, (norw. aschwed. namn, fær. adän. navn; got. namo, alts. ahd. namo,