lúþro jarne varþar Ort 21"; pl. acc. hann. (Vølundr) alla lind bauga vel um-
leggjom lúþra, lottom steinom! Grt 3*; schlang alle ringe mit dem bastseil 2) truhe, leiste (?): sg. acc. ljósan lea reihte sie an dem seile auf' Vkv 72.
skaltu i lúþr bera f>anns liggr i Viþofnes -lyndr, adj. von einer gewissen sinnes-
vQlom Fj 30l; 3) bootf?): sg.acc. f>at 6 art, gesinnt; in: fram-lyndr, hverf-
ek fyrst of man, es så enn fróþe j<?tonn lyndr, snar-lyndr, vá-lyndr.
(Bergelmer) á vas lúþr of lageþr Vm 35% lyng, n. (norw. lyng, aschwed. liung,
lopt ok lQgr gange þér i [å?] lúþr saman n., adän. ljung, m. n., feer. lyngur, m.;
(wind und flut mögen zugleich auf dein engl, ling) heidekraut: sg.dat. ek ríþa
boot einwirken% d. h. die fahrt deines 10 mon til þess golz es i lyugve liggr Fm
bootes möge durch ivind und Strömung 21% afle míno attak vif> orms megen,
begünstigt sein(?) Gg II3. meþan þú i lyngve latt Fm 26% lenge
Compositum: (1) fegens-lúþr. liggja leter þú lyngve í þann enn aldna
lyf, n. [norw. schived. dial. lyv; got. j<?tón, ef Jm sverj)s né nyter Fm27x.
lubi in: lubja-leis, lubja-leisei, ags. lyb, 15 Compositum: lyng-fiskr.
ahd. luppi) kräftiges mittel (gift oder * lyng-fiskr, m. (fisch des heidekrautes%
arznei): pl. acc. lyf mef) lækning heil- poet. bezeichnung der schlänge: sg. nom.
kräftige mittel Grp 17*; sg. acc. hót lyngfiskr lagar eine meerschlangeGprII233.
f)ín hræþomk etke lyf (nicht im gering- lýsa (st; norw. aschwed. lysa, feer. lýsa,
sten' Bm93; vgl. Bugge, F kv. 413 h und 20 adän. ljuse) 1) glänzen, leuchten: prs.
A. 0. Freudenthal in: Finländska bidrag ind. sg.3. ey lyser mQn af mare (Skin-
till svensk språk- och folklifsforskning faxa) Vml2% alfi'Qþoll lyser of alla daga,
(Helsingfors 1894) s. 51 ff. ok þeyge at minom munom Skm 43; prt.
lyfja (af); norw. lyvja, schwed. dial. ind.pl.3. armar (Germar) lýsto, en af
lyva; ahd. luppon) jmd (ehm) von etw. 25 þaþan alt lopt ok lQgr Skm 63; lýsask
(eht) heilen: inf. lyst VQromk þess lenge dass.: prs. ind.pl. 3. i veltauda vatne
at lyfja ykr elle , euch vom leben %u lýsask valbaugar Akv 293; 2) hell machen,
heilen% d. h. euch des lebens zu berauben erhellen: prt. ind. sg. 3. (unpersönl.) lito
Am 73% es lýste Am 271 (s. li tr, 2); 3) offen-
lyge, f. {ahd.f lugi, f., ags. lyge, m.) 30 baren, verkündigen (eht): inf. ferr fm
lüge: sg.nom. OJ)inn segir at f)at er in vig lýsa Am 651; prs. ind. sg.2. vig lyser
mesta lygi Grm 20, varj>a vqn lyge (die Jm HHII91.
erivartung ward nicht zur lüge, wurde Compositum: lýse-goll.
nicht gctäuscht' Am 873; dat. hlátr vij) Iýse-goll, n. leuchtendes gold: sg. nom.
hlátre skyle hqlþar taka, en lausung viþ 35 þar (at Ægis) var lýsigull haft fyrir elds
lyge Hqv 42% (skalt) gjalda lausung viþ ljós Ls 11.
lyge Hqv 45% liggjande lyge of beller ßrk lysta (st; norw. fær. aschwed. lysta,
94; acc. haufoj) þítt bærak i hende mér, adän. luste, lyste; alts. ahd. lustjan, ags.
létak þér f>at fyr lyge Ls 14% annars dags lystan; vgl. got. luston) gelüsten (ehn):
láttu hans gndo faret ok launa svá leif)om 40 prs. ind. sg. 3. sofa lyster mik Hdl 471,
lyge Sd257. hvert lyster yf>r leif) at kanna? HHII5%
lykell, m. (norw. lykel, nykel, fær. austr lyster oss leiþ at kanna HHII6%
lykil, aschived. lykil, nykil, adän. lykæl ef (þik) vita lyster HHII82 Hlr2352 7%
nygel, nøgel, dial. noch løggel, legel) ut gakk, Sigrun frå SevafjQllom! ef (þik)
schliissel: pl. gen. (syner Niþaþar) kvQmo 45 folks jafmr finna lyster HHII412; prt.
til kisto, ki'Qff)0 lukla Vkv 211 241; acc. ind. sg.3. (Þrymr) laut und lino, lyste
J^tom (leto) und hqnom (Þóre) hrynja at kyssa ßrk 271; 1. til dass.: prs. ind.
lukla ßrk 151 19% sg.3. gør sem til lyster Am 56%
lykja (lukþa; norw. lykja, aschwed. lystr, adj. (norw. lyst) begierig nach
lykkia, adän. lykke, lukke) umschlingen 50 etw. (ehs): m. pl. nom. surner GotJ)orme
(ehn, eht eho): prs. opt. sg. 3. fjQlkunnegre af gera deildo, áþr þeir mætte meins of
kono skalattu i faþme sofa, svát hon lyke lyster á horskom hal hendr of leggja
þik liþom Hqv 112prt. ind. sg. 3. lukþe Br 43; f. sg.nom. lyst VQromk f>ess lenge