leif, f (norw. leiv, aschwed. lef, adän. leve; got. laiba, alts. léba, ags. láf, afris. lava, ahd. leiba) überbleibsei: pl. acc. hvarfk ein þaþan andspille frá á viþ lesa varga leifar was die wolfe (von Sigurds leiche) übrig gelassen hatten Gßr II li2.
leifa (ff); norw. feer. leiva, aschwed. leva; got. laibjan in: bi-laibjan, alts. léfcian in: far-lébian, ags. læfan, afris. la via, leva, ahd. leiben) 1) übrig lassen, zurücklassen: inf. etke rett leifa Am 783; 2) als erbe hinterlassen: prt. ind. sg.3. lQnd .. es mér leifþe Buþle Am 902.
-leifþ, f. nachlass, erbe; in: fqþor-leifþ.
1. leika, f. (norw. feer. leika Spielzeug', schwed. leka, adän. lege {gespie-lin') gespielin: sg. acc. (sol) kalla dvergar leiko (leika B) Dvalens Alv 162 (vgl. jedoch Wimmer, Aarb. 1875 s. 197 fg.; DB II, 104); pl. nom. vér vetr nio VQrom leikor QÜgar alnar fyr jQrþ neþan Grt 11
2. leika (lek; norw. fær. leika, aschwed. leka, adän. lege; got. laikan, ags. láean, mhd. leichen) 1) sich rasch bewegen, hin und her fahren: inf. þat kann ek et tionda, ef ek sé túnriþor leika lopte á Hqv 1552, monattu lenge svá leika lausom hala Ls 492; prs. ind. pl. 3. leika Mims syner (sind in lebhafter bewegung' Vsp 461; prt. ind. sg. 3. mærr (Erpr) of lék á mars hake (iviegte sich auf dem rücken des rosses' Hm 142; pl. 3. urs valar unner léko HHII123; bes. von der züngelnden bewegung der flammen: prs. ind. sg. 3. leikr hQr hi te vif) himen sjalfan Vsp 57*, veitk á fjalle folkvitt sofa ok leikr yfer lindar váþe Fm 432; opt. sg.3. eiga f)in q11, es hér inne es, leike yfer loge Ls 65*; 2) spielen: inf. frétte Atle, hvert farner være sveinar hans leika Am 74*; prt. ind.pl. 1. lékoin leik margan Am 682; pl. 3. sá þá sælboren (Guþrúu), at þeir (Gjukungar) sårt léko (dass sie ein schlimmes spiel spielten', d. h. dass sie in gefährlicher lage tvaren Am 461; part. prt. m. sg. nom. emkak litt leikenn , mir ist nicht wenig (d. h. sehr schlimm) mitgespielt' Am 85*; 1. eho mit etiv. spielen: inf. SQto hjón, SQOsk i augo, Faþer ok Móþer, fingrom at leika Bþ 272, þar (á Oskópne holme) q11 skolo geirom leika goþ (tmit Speeren spielen', d. i. kämpfen, vgl. geir-leikr, m. , kämpf')
Fm 152; prt. ind. sg. 3. lék hón (Guþrún) tveim skjQldom (spielte mit zwei Schilden', d. i. trieb ein doppelspiel, verbarg ihre wahre gesinnung u. heuchelte eine andre 6 Am 70*; 1. viþ ehn mit jmd spielen: prt. ind. sg. 1. lék ek vif) ena línhvíto ok launþing háþak Hrbl 91; 3) scherzen, spotten: part. prt. m. sg. nom. Loka þat veit at hann leikenn es cdas ist Lokes 10 eigentümlichkeit, dass er zum spott geneigt ist' (vgl. Grdtv. 196h, E. Kolbing, Germ. 21, 27; anders FJ I\ 120") Ls 193; 4) 1. ehm i mun jmd locken, reizen: prt. ind. sg. 3. lék mer meirr i mun 15 meiþmar f)iggja Sg 392; 5) etw. (eht) ausführen: prt. ind. pl. 3. hQfþom á skriptom þats skatar léko Gßr II 153; 6) jmd (ehn) überlisten: prs. opt. pl. 3. ves þú vij) q1 varastr ok vif) annars kono 20 ok vif) frnt et þriþja, at f)ik þjófar né leike Hqv 130*; prt. ind. sg. 3. ef hann (Helga) sær of lék ej>a sverj) of beit, f) eim skalk gumna grand of vinna HHv 383, f>au á våge vindr of lék Gpr 166. 25 Compositum des part. prt.: hug-leikenn. leik - horf), n. Spielbrett, brett auf welchem ein brettspiel (tafl.) gespielt wird: sg. dat. ljóto leikborþe skaut fyr mik en lævísa kona ((schob mir ein böses spiel-30 brett vor', d. h. stellte mir eine gefähr-- liehe auf gäbe) Gg 31.
leikr, m. (norw. leik, fær. leikur, aschived. leker, adän. leg; got. laiks, ags. lác, ahd. leih) spiel, sport: sg. nom. opt 35 vas -sá leikr betre, þás þau lint skyldo optarr umb faþmask fyr Qfdingom Akv 433; dat. bjarnar leike eþa barne konungs .. verþet maþr svá tryggr at þesso true Hqv 85*; acc. fyr kveþk mér minna at 40 fremja leik þenna Am 603, lékom leik margan Am 682; pl. acc. (Jarls syner) nQmo leika .. sund ok tafl Bp 423. Composita: leik-borþ; egg-leikr, hilde-leikr, hjQr-leikr. 45 1. leiptr, f. blitz: pl. nom. brå ljoma af Logaf]Qllom, en af ljómom leiptrer kvQmo HH 1152. — Als name eines flusses Grm 28« HHH293.
2. leiptr, n. dass.: pl. nom. kómu leiptr 50 yfir þá ok stóþu geislar i &Y\\)mHHlI16pr 2. leit, f. (norw. leit) suche: pl. dat. hvers fm leitar eþa hvers f)ú á leitom est? Fj2K