só hveim's fuss es fara Skm 13{; 8) speise krymma, f. (norw. krumma) xusam-
(in: kost-móþr). mengebog ene hand, kralle: pl. aee. rifja
Composita: kosta - baztr, kosta-lauss, rétte es fm mont, rekr! faa, ef fm mér
kost-móþr, kosta-vanr; ør-kostr. i kry mm or kømr HHv 22*. kot, n. (norw. kot, aschwed. adän. kot 5 *krqng, f. (norw. krong: Hoss 431h)
in: kot-karl; ags. cot, nnd. ndl. kot) missratenes geschöpf: nom. hon (Bryn-
hütte; in: kot-bónde. hildr) krQng of kvamsk fyr kné móþor
kot-bónde, m. häusler, kossat: sg. acc. Sg 45*.
(Agnarr ok Geirr0þr) fundu kotbónda einn *kr<$ptorlcgr, adj. (vgl. aschwed.krwptQ-
Orm 5. 10 liker) kräftig: m. sg. acc. (Hymer) kvaþat
kråka, f. (norw. kraaka, feer. kråka, mann ramman, þót roa kynne krqptorlegan
aschwed. kraka, adän. krage) krähe: sg. (seil. róþr), nema kalk bryte Hym 29*.
nom. kvaþ f>at kråka, sat á kviste ein: , kr<Js, f. (norw. kraas, fær. krås, aschwed.■
hvat skalt, Konr un gr! kyrra fogla? Rß473; kras, adän. krås; vgl. mhd. kræse, n.)
dat. glnanda ulfe, galande krQko .. verþet 15 eigentl. das gekröse von tieren,r dann
maþr svá tryggr at þesso trúe Hqv 842. leekerbissen überhpt: pl. gen. * vas kalfr
Compositum: mein-kråka. soþenn kråsa baztr Rþ 45 18*; acc. einn
* kranga (af)? vgl. norw. krang-dom át (Þórr) oxa, åtta laxa, kråser allar þærs
tdurch siechtum veranlasste Unfähigkeit konor skyldo Þrk 24*, fm hefr etnar ulfa
xu gehen', krangleg beschwerlich, müh- 20 kråser (d. h. rohes fleisch von tieren u.
sam', adän. kranges (erlahmen') sich menschen) HHI38*.
mühsam fortschleppen, schleichen: inf. Compositum: Ql-krqs.
til hrimfmrsa hallar þú skalt hverjan dag kulpe, m. (norw. aschived. kulde, fær.
kranga kostalaus, kranga kostavyaSkm35*'*. kuldi, adän. kuld; ags. cyld, n.) kälte:
krapr, adj. (norw. krapp, adän. krap; 25 sg. nom. aurr etr iljar, en ofan kulþe
ahd. krampf) eng, schwer xu passieren; Ort 168.
übertr. schwer xu durchschauen: f. sg. Compositum: hræva-kulþe. 1
nom. krQpp vas þá Guþrún, kunne of hug kumbl, n. (alts. ahd. kumbál, ags.
mæla Am 708. cumbol) xeichen, wahrxeichen, grabmal;
krefla(krafþa;norw.fcer.\ti'ev)&,aschwed. 30 helmschmuck; helm: pl. acc. (Guþrún)
kräfia, adän. kræviæ, kræve; ags. era- kumbl konunga ór kerom valþe Ohv 72.
fian) etw. (ehs) von jmd (ehn) fordern: Composita: kumbla-smiþr, kumbl-dys.
prt. ind. pl. 3. (syner Níþaþar) kvQmo til *kumbla - smiþr, m. (helmichmied',
kisto, krQfþo lukla Vkv 21* 24*, Fáfnir d.h. jmd der im kämpfe auf die helme
ok Reginn krQfþu Hreiþmar niþgjalda eptir 35 hämmert (?): sg. acc. hló þá Hqgne, es
Otr bróþur sinn Rm 9 pr 1. til hjarta skqro kvikvan kumblasmiþ Akv
kringe, f. (vgl. kringr, adj. (behende, 252. Vgl. Parx. 112, 28: er wart mit
gewandt', norw. kring, fær. kringur, swerten sit ein smit, vil fiwers er von
aschwed. kringer, adän. kreng) gewandt- helmen sluoo.
heit; in: orþ-kringe. 40 kumbl-dys, f. grabhügel: sg. gen.
kringla, f.(norw.aschwed.kringla,adän. vake fm, Groa! .. ef fm f>at mant, at fm
kringle; mhd. kringel, m.) kreis, ring, þínn mQg bæþer til kumbldysjar koma
ringförmiger schmuck; in: brjóst-kringla. Og 1*.
kristenn, adj. (norw. adän. kristen, -kunda, f. (vgl. got. -qumþs in: ga-
fær. aschwed. kristin; alts. kristin, ags. 45 qumþs, ahd. kumft, kunft) das kommen;
cristen, afris. kristen, k eisten, ahd. in: sam-kunda (Noreen, Or amm. 2
kristäni) christlich: f. sg. nom. þann (galdr) § 253, 3).
gelk þér enn åtta .. at J>vi firr mege þér kunn, f. xorn, groll (vgl. kunna, 6);
til meins gørva kristen dauf) kona Og 13*. in: mis-kunn. j
kroppenn, part. prt. (vom ungebräuchl. 50 kunna (kunna; norw. fær. aschwed.
kreppa, ahd. krim fan; norw. kroppen) kunna, adän. kunnæ, kunne; got. alts.
verkrüppelt, knotig: m.pl. nom. kropner ahd. kunnan, ags. cunnan, afris: kunna)
knuar Rß 82. 1) kennen (ehn, eht): inf. fjarrafleinä þik