Húnkonunga Ghv 63, sitr eige her sngr ne dotter sús Guþrúno gæfe hnosser Ghv 19*.

*hnúka (®þ; norw. nuka) zusammengekauert sitzen: prt. ind. sg. 2. í hanzka fmmlunge hnúkþer fm, einhere! ok þótteska fm þá fórr vesa Ls 608.

linøfelegr, adj. anzüglich, höhnisch: n. pl. acc., comp. n. pl. acc. hvar namtu þesse en hnøfelego orf), es ek heyrþa aldre in hnøfelegre? Hrbl 111. 112.

linøggva (hnQgg; norw. nøgga) jmd (ehn) von etw. (eho od. at eho) trennen, ihn einer sache berauben: prt. ind. sg. 2. hnQggt mik at brøfn*om ok at brynjoþom, hnQggt mik at Qllom haufoþniþjom Gpr III53A; part. prt. m. sg. nom. miklo estu bnuggenn, es fm 'st mino genge, Qllom einherjom ok Oþens hylle Grm 51*.

hodd, f. (got. huzd, n., alts. ags. hord, ahd. hort, m.) 1) schätz: sg. nom. es und einom mer q11 of folgen hodd Niflunga Akv 282; acc. sparþet hilmer hodd blóþ-rekna HHI9*; 2) eingeschlossener räum, bezirk: sg. acc. þær (ár) hverfa of hodd goþa Grm 275 (vgl. Bugge z. st.).

1. liof, n. (norw. hov, far. hóv, aschwed. hof, adän. hof, hov; alts. ags. afris. ahd. hof) 1) ivohnung: sg. dat. þat's til kostar,

ef koma mætteþ út ór óro Qlkjól hofe 30 Hym 342; 2) tempel: sg. acc. hittosk æser á Ifmvelle þeirs hQrg ok hof hQtim-broþo Vsp 72, hof monk kjósa, hqrga marga HHv 41; pl. dat. hofom ok hQrgom hanu (NjQrþr) ræf>r hundniQrgom Vm 38*. 35

2. hÓf, n. (norw. adän. hov, feer. hógv, aschwed. hof) mass: sg. dat. haldet rnaþr á kere, drekke þó at hófe ((mit massen') mjQj) Hqv 191 (vgl. jedoch Wisén, EE 105 ff.), rike sitt skyle ráþsnotra hverr i 40 hófe hafa (tmÖge mit mässigung seine macht gebrauchen') Hqv 64'2', hættu nu, NjQrþrí hafþu á hófe þik! Ls 36 \ ek bøte svá hrest á golle, at feþr þinom fegre þykker ok móþr finne miklo betre, 45 ok sjalfre þér at sama hófe ((in demselben masse', d. h. ebenso gut tvie früher) Vkv 28*.

Compositum: ør - (h)óf. *hóf-gollenn, adj. vergoldete hu fe ha- 50 bend: m. pl. gen. hlymr vas at heyra hof-gollenna (d. h. der pferde), þás i garþ riþo Gjúka arfar Od 26%

hófr, m. (nonv. adän. hov, feer. hógvur, aschwed. hof; alts. afris. hof, ags. hóf, ahd. huof) huf: sg. dat. (rúnar kvaþ ristnar) á Als vin z hófe Sd 152. 5 Compositum: hóf-gollenn.

hóglegr, adj. passend: compar. n. sg. acc. sek til ráþ annat hglfo hóglegra Am 662.

hold, n. (norw. feer. hold, aschwed. adän. 10 huld; ags. hold) fleisch: sg. nom. hold ok hjarta vas mér en horska mær Hqv 953 (s. hjarta); dat. or Ymes holde vas jQrþ of skQpoþ Vm 211 Orm 40l, Jrnu (Lif ok Lifþraser) leynask mono i holde Hodd-15 mimes (i Mimes holde U) Vm 459A TJ, hrævakulþe meget þino holde fara Og 129, (runar kvaf) ristnar) i guma holde Sd 17LVs; acc. (Yølundr) gekk brunnar bero hold steikja Vkv li3, hold hugfjak þeira 20 (hvelpa) at hræom orþet Gpr II433, surner Gotþorme gqfo gera hold Br 4b2 (s. 353 anm.).

Compositum: hold - gróenn. hold - gróenn, part. prt. ans fleisch gewachsen: f. sg.nom. brynjan vårfest, sem hon væri holdgróin Sd 7, hvat mege fótr føte veita né holdgroen hQnd annarre? Hm 13*.

hollr, adj. (norw. holl, feer. hollur, aschwed. hulder, dän. huld; got. hulþs, alts. ags. afris. ahd. hold) hold, freundlich, wolwollend: m. pl. gen. mist hefr f)ér hollra Am 643; f. pl. nom. horskar Qttom vér konar, ef oss hollar være Hrbl 43, hjalpe þér hollar vætter, Frigg ok Freyja Od 8l; n. pl. nom. (mon ek) hyggja á f)qrf hverja, sem vit holl værem Am 97*; acc. holl regen Ls 43. Composita: holl-vinr; gagn-hollr. holl-vlnr, m. vertrauter freund: sg. nom. SigvQiþr .. hollvinr lofþa FH43.

holmr, m. (nonv. adän. holm, fær. liólmur, aschwed. holmber; alts. ags. holm)

1) insel: sg. dat. SQtof) it Yølundr saman i holme? Vkv 42*, SQtom vit Yølundr saman i holme Vkv 432; acc. (Yølundr var) settr i holm einn er frnr var fyr landi, er hét Sævarstaþr Vkv 18 pr 2;

2) kampfplatz (da zioeikämpfe gerne auf inseln ausgefochten tvurden): sg. nom. segfm mér f>at, Fáfner! .. hvé sa holmr heiter, es blanda hjQrlege Surtr ok æser saman? Fm 143.