Opr III 10% pat's mér harpast harma minna of pann enn hvita hadd Svanhildar aure trQddo und joa fotom Ghv 16*; acc. heyrþu nú, Hrimgerpr! ef ek bøte harma J)ér, seg pú gørr grame HHv 27% Þjóþrekr 5 ok Guprúu kærpu harma sin á milli Dr 18; 2) ärger, xorn: sg. dat. lét mik af harme hugfullr konungr Atla systor und eik bua Hir 7lNp; 3) kummer bereitende tat, trauriges ereignis: sg. nom. 10 harmr es unnenn Br 14*; acc. pik hefr Brynhildr b<?l at gørva heiptar hvattan, harm at vinna Br 32, (Atle) horskre harm sagpe Am 642; pl. acc. hvi mér, HQgne! harma slika viljalausse vill of segja? 15 Gßr 119*.
Composita: harm - brQgp, harm-dQgg,
harm-flaug, harpa, f. (norw. feer. aschived. harpa, dän. harpe; ags. hearpe, ahd. harpha) 20 harfe: sg. acc. sló hQrpo gýgjar hirper Vsp 42% hann (Gunnarr) slo hQrpu Dr 16, nam horskr konungr hQrpo sveigja Od 27*, Gunnarr heiptmópr hQrpo hende kni|>e Akv 34% hQrpo tok Gunnarr, hrørpe 25 ilkvistom Am 62*.
hárr, adj. (adän. hår; ags.hår, alts.ahd. hér) grau: m. sg. dat. at hQrom pul hlæpu aldrege Hqv 133% potte hQrom Hrungnes spjalla verpr Hlórripa vel fullmikell Hym 30 161; acc. (siv.) hQfpe skemra late hann enn håra pul fara til heljar hepan Fm 341; n. pl. nom. hjón SQto par liQr at arne Bp 2*.
harj) - gQiT, adj. 1) aus festem stoffe gefertigt, dauerhaft: n. pl. nom. heldr 35 VQro harpgQr hQpt Vsp 35 2H; 2) fest, unempfindlich (gegen gift): m. sg. nom. Sigmundr var harpgQr r, at hvárki -mátti honum eitr granda utan né innan Sfll.
harj-hugajr, adj. (noriv. hard-hugad, 40 adän. hård-huet) 1) von festem, unbeugsamem sinne: m. sg. nom. hló Hlórripa hugr i broste, es harphugapr haniar of pekpe ßrk 312; f. sg. nom. harphugop hvatte at vige grim morn orpom Guprún 45 suno Ghv 1*; 2) starrsinnig, erstarrt vor schmerz: f. sg. nom. vas hón (Guprún) mópog at niQg daupan ok harphugop of hrør fylkes Gpr 15* 10*.
harþla, adv. (norw. hardla, aschwed. 50 hardhla, adän. harle) 1) heftig, sehr: (Atle) stridde sér harpla Am 2*; 2) kühn: hvatan mann sak harpla (harliga B) vega
mep slævo sverpe sigr Fm 28 * (vgl. jedoch Mhff, DA V, 366).
harþlega, adv. (feer. harðliga, aschwed. harplika) in schlimmer weise: mér's harp-lega harma lei tat HHv 382.
harþ-móþogr, adj. (alts. hard-modig;^. ags. heard - mód, ahd. hart - muat) von hartem, rauhem sinne: m.pl.nom. hristesk q11 HúnniQrk þars harpmópger fóro Akv 13*; n.pl. nom. (sw.) or hans (Ymes) heila vQropau en harpmópgo ský q11 of skQpop Grm 413.
li ar J) r, adj. (norw. adän. hard, feer. haröur, aschwed. harper; got. hardus, alts. hard, ags. heard, afris. herd, ahd. hart, harti) 1) hart (im eigentl. sinne) : m. sg. nom. (sw.) så enn harpe hallr Ort IO2; f. pl. acc. hendr skolo hQndla harpar trjónor Grt 181; compar. m. sg. nom. drep vip haus Hymes! hann's harpare . . kalke hverjom Hym 31 *; 2) hart, rauh, schwer: n.pl. dat. (herses kvQn) hQrpom mik hQggom keyrpe Gßr 192; acc. hefr hQrp døme hildingr peget, es vise skal valbygg mala HHII3*; compar.m.sg.acc. hefkharpara harm at segja Opr I 62; superl. n.sg. nom. pat's mér harpast harma minna of pann enn hvita hadd Svanhildar aure trQddo und joa fótoin Ohv 16 *; 3) schlimm, böse, furchtbar: f.pl. acc. pess lét (Brynhildr) harpar hefnder verpa Od 18*; n. sg. nom. hart's i heime Vsp 45*; dat. hét ek pér hQrpo Am 762; 4) erstarrt (vor schmerz): m.sg.gen. gengo jarlar al-snotrer fram peirs harps hugar håna (Guprúno) lQtto Opr 122; 5) Heftig: n. sg. acc. (adv.) kiptiz hann (Loki) svá hart vip, at papan af skalf jQrp q11 Ls 65 pr 7; 6) streitbar, kühn, mutig: m. sg. nom. harpr reis á kné hafra dróttenn Hym 32% harpr vas Hrungner ok hans faper Grt 91; acc. harpan jQton hugpak Hlébarp vesa Hrbl 58, sip mont, Helge! hringom rápa .. ef æ peger, pot harpan hug, hilmer! gjalder HHv 6% hann (Helge) harpan lét Hun ding vegenn HH 110*, enn fráne ormr! pu gørper fræs mikla ok galzt harpan hug Fm 192, hennar (Svanhildar) mundop hefna leita, ef móp ættep minna brøpra epa harpan hug Hunkonunga Ohv 35, (Hampér ok SQrle) kvQpo harpan mjQk hornung vesa Hm 14*; pl. acc. pú mont harpa Hundings suno snjalla fella Grp 9*; n.sg. acc. sa hafpe hilmer hart