hafr, m. (ags. hæíer; nhd. dial. haber in: haber-geiss, haber-malch) bock: sg. nom. liggja nam hafr Hlórriþa halfdauþr fyrer Hym 382; dat. hafre unnar (auf dem wellenbock', d.h. auf dem schiffe Bm 162EF; pl. nom. senn vQro hafrar heim of rekner f rk 211; gen. hafra dróttenn (d.i. Þórr) Hym 211 321; dat. hleypr, eþlvina! úte á nqttom, sem mef> hQfrom Heiþrún fare Hdl 47* 48*; acc. (Egell) hirþe hafra horngQfgasta Hym 73.
hafre, m. (norw. adän. havre, feer. havri, aschwed. hafre; alts. havoro, ahd. habaro) hafer; im pl. hafergrütze: acc. at ek í hvilf), áþr ek heiman fór,.sildr ok hafra Hrbl 6.
hage, m. (norw. adän. hage, fær. hagi, aschwed. haghi; ags. haga) eingefriedigter platz, koppel; in: heim-hage. —Vgl. hQgr.
hagl, n. (norw. fær. adän. hagl, aschwed. haghl; ags. ahd. hagal) hagel: sg. nom. stóf) af inQnom þeira (mara) dQgg í djúpa dale, hagl i hQva vif>o HHv 285.
haglega, adv. (norw. haglege) auf geschickte , zierliche weise: haglega of hQfoþ typpom (typþo) Þrklö* 19*.
haglegr, adj. (norw. hagleg) von gefälligem äusseren, hübsch: f.pl.nom. haglegar Hjqrvarþs konor gumnom þykkja HHv 13.
1. hagr, m. (norw. adän. hag, aschwed. hagher) 1) Stellung, lage, Verhältnisse: sg.dat. skaltat- leyna, þót ljótt see eþa mein gøresk á minom hag Grp 22*; 2) nutzen, vorteil: sg. gen. hrolde hot-vetna f>ats til hags skylde Am 915.
2. hagr, adj. (norw. hag, aschwed. hagher) geschickt, kunstfertig: m. pl. nom. hager .. dvergar tveir Hdl 7*; compar. m. sg. nom. hann (Reginn) var hverjum manni hagari ok dvergr of VQxt Bm 4; superl. m. sg. nom. hann (Yælundr) var hagastr maþr, svá at menn viti i fornum SQguin Vkv 14; n. sg. acc. (adv.) sverj) .. þats ek hvesta sem hagast kunnakFfø; 192.
håla, f. riesin: sg. voc. hala nágrQþog! HHv 161, fm vast, håla! fyr hildings skipom HHv 181; gen. IiqIo skær (der riesin rosspoet. bezeichnung des wolfes HHI56*.
halda (helt; norw. fær. aschwed. halda, adän. holde; got. alts. haldan, ags. healdan, afris. halda, ahd. haltan) 1) halten: imper. sg. 2. halt Fáfnes hjarta vif) funa Fm 312;
Gering, Eddá -"Wörterbuch.
prt. ind. sg. 1. (mit suffig. pron.) heltk hQfþe viþ hringbrota (lehnte den kop f an den fürsten' Od212; sg.3. Skuld helt skilde Vsp 313, (Sigyn) helt munnlaug 5 undir eitrit Ls 65 pr 5; 2) festhalten (ehm): prs. ind. sg. 3. fjQturrinn heitir Gleipnir er honum (Fenrisulfi) heldr.FW<S2; sich festhalten: prt. ind. sg. 3. Loki helt undir megingjarþar FM 63; stand halten: 10 inf. vilder of valt vægja, en vætke halda Am 953; 3) behalten, in sm besitze erhalten (eho, ehm): inf. mon tat halda Hleiþrar stóle, rauJ)om hringom né regen-grjóte Grt 201; prs. opt. sg. 5. halde Hel lö þvis hefer FM 515; prt. opt. sg. 1. lif)S J)ins værak þá fmrfe, Þórr! at ek helda þeire enne linhvito mey Hrbl 94; h. eho viþ ehn etw. gegen jmd behaupten: inf. svá skal golle frøkn hringdrife viþ fira 20 halda Akv 346; h. rume an einer stelle ausharren: prt. ind. sg. 3. (mit suffig. negat.) hrædr vas hvergæter, helta in lengr rume Am 581; h. life das leben fristen: inf. opt undromk J)at, hvi epter 25 måk .. life halda Od 312; prt. opt. sg. 3. einn munde SigvQrfn- qIIo ráþa, ef lengr litlo life helde Br 8*; 4) etw. versprochenes od. gelobtes (eht, eho) halten: inf. it monoþ alla eiþa vinna fullfastlega, fa 30 monoj) halda Orp 312; part. prt. n. sg. acc. reynde þat .. hvé herglQtoþr hafþe fyrre eiJ)om haldet vif) ungan gram Br 19*; 5) im zaume halten: part. prs. m. pl. acc. hraþmælt tunga, nema haldendr eige, 35 opt sér ógótt of geir Hqv 293; 6) kuten, weiden: inf. fyrr mont, Goþmundr! geitr of halda HH II251; 7) sichern, schützen: prs. ind.pl. 3. halda (Lævatein) njarþlásar nio Fj 26*; opt.pl. 3. TJrþar lokor halde 40 þér Qllom megom Og 73; 8) etw. (eho) für den gebrauch im stande und in bereit s cha f t halten: inf. Hildolfr sá heiter es mik halda baf) (skipe) Hrbl 15; prs. ind. sg. 2. hverr á skipet es fm heidr 45 vif) landet? Hrbl 14; 9) h. v<?rf> wache holten: inf. monkak ganga, áf>r gumnar vakna, ok halda of visa VQrf) HHv 232, annan aptan lét Sigrun ambótt halda VQrþ á hauginum HH H 48 pr 2; prt. ind. 50 sg. 3. Atli helt vqrf) HHv 5 pr 4, Atli helt VQrf) inn fyrra hlut nætrinnar HHv 11 pr 6; 10) sich wenden (KG, Efterl. skr. I, 205 fg.): imper. sg. 2. (mit suffig.