hugen gledde Fm 353; gleþjask sich betra an se glúpnanda hvats at hende

gegenseitig erfreuen durch etw. (eho): kømr Fm293; prt. ind.pl. 3. glúpnoþo

inf. vQpnom ok VQþom skolo viner gleþ jask grimmer (sveinar) ok gréto þeyge Am 72*

Hqv 411. [vgl. Ólafs s. helga (1853) 633*].

gliklegr, adj. (nonv. likleg, fær. líkligur, 5 glý, n. (ags. glóo, gléow) freude: pl.

aschwed. likliker, adän. ligelig) andeu- gen. glýja þú nó gáþer Hm 7*.

tungen od. aussiebten gewährend: n. sg. Compositum: gly -stam r.

nom. mart es mjqk gliklekt ((vieles deutet glýjaþr, adj. erfreut; in: vel-glýjaþr.

stark darauf hin') at munem skammæer glymja (glumþa; norw. fær. glymja;

Am 26*. 10 mhd. glumen) 1) rauschen, brausen: inf.

glíkr, adj. (norw.lik, fær.likur, aschwed. Søkkvabekr heiter enn fjórþe (bør), en j>ar

liker, adän. lig; got. ga-leiks, alts. gi- svalar kn ego unner glymja yfer Orm 72;

lio, ags. ge-líc, afris. ga-lik, ahd. ga- part. prs. n. sg. acc. haf glymjandaJSraiø2;

lih) gleich: m. sg. nom. sat bergbue barn- 2) erklirren: prt. ind.pl. 3. glumþo jøklar

teitr fyrer mjqk glikr mege miskorblinda 15 Hym IO3, glumþo strenger Akv 345.

Hym22, vasat hann (SigvQrþr) i augo yþr of glymr, m. (nonv. glym, fær. glymur)

glikr Sg 363; acc. ef ek inne ættak Æges geklirr: sg. nom. varþ ara ymr ok iarna

hellom i Baldre glikan bur, ut þú né glymr HHI281.

kvæm er fra asa sunom Ls 272, sømre glý-stamr, adj. behindert an der freude,

være syster ykkor framver sinom at fylgja 20 freudelos, traurig: n.pl. nom. (sw.) grøte

dauþom, ef henne gæfe góþra ráþa eþa alfa en glýstqmo Hml2.

ætte hug ossom glikan Sg 60*; pl. nom. gløggr, adj. (norw. gløgg, fær. glöggur;

gjalte gliker verþa gumna syner Hqv 1285, alts. ahd. glau, ags. gléaw; vgl. got.

inn gengo þá jQfrom gliker langbarþs liþar glaggwo, glaggwuba) 1) genau: compar.

GßrU203, urþoat gliker þeim Gunnare 25 n.sg. acc. (adv.) enn segir gløggra i Atla-

né in heidr hugþer sem vas HQgne Ohv málum enum grœnlenzkum Akv 46 pr 1;

31; n. pl. nom. glik skolo gjQld gjQfom 2) karg, geixig: m. sg. nom. osnjallr maþr

Eqv 46*. .. sýter æ gløggr viþ gjQfom Hqv 48*,

Compositum: ó-glikr. es minn frie mQrgo sinne gløggr vif> geste

glissa (st; norw. glisa) grinsen, höh- 30 Hym 9*; 3) säumig, träge %u etw. (ehs):

nisch lachen: prs. ind. sg. 3. veita gQrla m. sg.nom. gløggr flugar Grp 73.

sås of verþe glisser, þót hann meþ grQmom gløpr, m. (aschwed. glöper in: glöpa-

glame Hqv 313. orf) missetat, frevel: sg.nom. h^fornk

glÓa (a{), óþ; norw. aschwed. gloa, fær. miklo gløpr meire sóttan HEv 321, gløpr

glógva, adän. glo; ags. glówan, ahd. 35 es gests kváma, ef i gøresk nekkvat

gluoan, vgl. afris. gland, gliand (glühend') gastlicher besuch ist ein frevel, wenn

glühen; glänzen, leuchten: inf. garþar dabei (von Seiten des gastes) etwas (d. h.

gloa þykkjomk of gollna sale Fj 53; prs. etw. böses) geschieht, wenn er mit bösen

ind. sg. 3. gqltr glöar gollenburste Edl 73, absiebten kommt' Am 29*; acc. nu hefr

allr hann (hane) vif> .goll gloer Fj 17*; 40 enn auket Jmts áþan frqgom, greipt gløp

pl. 3. horn (dýrkalfs) gloa viþ himen sjalfan stóran Am 816.

HH II3 75. glqtoþr, m. ver derber, vernichter; in:

*glÓr, adj. glänzend; in: fagr-glór; her-glQtoþr.

ey-gló. gnadr, m. (norw. gnadd (stift, pflock;.

glóþ, f. (norw. glod, fær. glóð, aschwed. 45 halsstarriger mensch', schwed.dial. gnadd

glöþ, adän. glød; ags. gléd, afris. glod, (stift; kleines kind': s.P.Aström, Degers-

gléd, ahd. gluot) glut; in: glóþ - rauþr. for smalets ljudlä/ra in: Nyare bidr. VI,

glóþ-rauþr, adj. glutrot: n. sg.nom. 6,96; vgl. fær. naddi (spitxe, zacke')

golli glóþrautt Gßr 112*, (sw.) et glóþrauþa stift, pflock; junges tier oder junger

fé Fm 98 203; dat. golle .. glóþrauþo 50 mensch (mit absieht lässt der dichter die

Am 138. Gudrun sich zweideutig ausdrücken):

glúpna (aþ) verzagt werden, ängstlich pl. acc. þiggja knáttu, þengell! i þinne

werden: part. prs. m. sg. dat. glQþom's hQllo glaþr at Guþrúno gnadda niflfarna