of verþe glisser, þót hann rnej) gTQmom golfe, at þér góJ)S vite Sg 318, glpþ yas
glame Hqv 31*. ok GlaumvQr Am 63; n. sg.nom. snotrs
* glape , m. (vgl. norw. glaap) mensch manz hjarta verþr sjaldan glatt, ef så es von unangemessenem betragen, tölpel; alsnotr es á Hqv 553; pl. nom. Oþenn in: af-glape. 5 ok Sága drekka of alla daga glQþ ór gollnom
* glase, sw. adj. glänzend; in: veþr - kerom Grm 7*. — Als pferdename Grm 30 *. glase. Composita: hróþr-glaþr, Men-glQj).
* glaser, m. glänz; in: aur-glaser. glepja (glapþa) 1) jmd (ehm) etw. (eht) glata (aþ; norw. aschived. glata) zu verderben, ihn an etw. verhindern: inf.
grunde richten, vernichten: part.prt. n. 10 Asaþóre hugþak aldrege mundo glepja farser. acc. Jm hefr Gjúka of glatat bQrnom hirþe farar Hrbl 130; 2) eine frau (eha) Hlr 4*. verführen: prs. ind. sg.3. sá (vQlva) þar glaumr, m. (norw. gløym, fær. gleimur, vaþa Jmnga strauma menn meinsvara ok aschwed. glömber; ags. gléam) 1) lärm; morþvarga of> Jmnns annars glepr eyra-geheul, gebell: sg.nom. opt verþr glaumr 15 rúno Vsp 393; prt. ind. sg.3. þege þú, hunda fyr geira flaugon Am 232; 2) lär- Gefjon! þess monk nú geta, hverr þik mender jubel: sg. nom. glaumr vas i IiqIIo glapþe at geþe Ls 202. Hm 18*; 3) freude, fröhlichkeit: sg.gen. *glepsa, f. bissige rede, Stichelei; in: (gramr) glaums andvane Br IG3, hvélpa Loka-glepsa.
. . glaums andvana Gßr II432; dat. 20 gier, n. (norw. gler, m., fær. gler, n.
mákak, Grimhildr! glaume bella Gpr II (klares eis', aschwed. adän. glar; alts.
30*; acc. ek fyrbanna manna glaum gles, ags. glæs, glær, ahd. glas) glas: sg.
((den fröhl. verkehr mit menschen') mane dat. Hlórriþe, es athQndom kvam, brått lét
Skm 345. — Als pferdename FM 1213 bresta bratstein giere (den krystallkelch)
Akv 31*. 25 Hym 30>2, hQrg (Ottarr) mér gørf>e of
Compositum: val-glaumr. hlaþenn steinom, nu es grjót þat at giere
glaþa (aþ; aschived. gladha) erfreuen orþet (nun sind diese steine (durch das
(ehn): inf. forkunnar sýn mon flestan feuer der zahlreichen opferbrände ge-
glaþa Fj483, glaþa Qrno HHI472 II262, schmolzen und so) zu glas geworden'
glaþa mon þik minzt, ef gQrva reyner 30 Hdl 102 (Noreen mündl.; anders FJ in
Am 753. , der Festschrift f. Weinhold, Strassb. 1896,
glaþr, adj. (norw. adän. glad, fær. glaþur, s.16), (runar kvaþ ristnar) á giere ok á
aschwed. glaþer; alts. glad in: glad-mod, golle Sd 17*. — Als pferdename Grm 30*.
ags. glæd, afris. gled, ahd. glat) heiter, gleyma (mþ; norw. gløyma, fær.gloyma,
froh: m. sg.nom. sat þar á hauge ok sló 35 aschwed. glöma, adän. glømme) vergessen:
hQi-po gýgjar hilder, glaþr Eggþér Vsp 422, prt.ind.sg.l.fmit suffig.pron.) þá gleymþak
glaþr ok reifr skyle gumna hverr, unz es getet IiQfþo, bQl q11 jQfors, bjórbjúg í
sínn bíþr bana Hqv 153, heima glaþr gume sal Gßr II25*.
ök viþ geste reifr sviþr skal of sik vesa gleypa (p{>; norw. gløypa, fær. gloypa)
Hqv 102*, vqrþr goþa drekr i væro ranne 40 verschlingen: inf. ulfr gleypa mon Alda-
glaþr enn góþa mjQþ Grm 13*, glaþr fQþor Vm 53*; prs. ind. sg. 3. Surtar
konungr Grp 3*, þú mont hitta/Heimes hann (Oþen) sefe of gleyper Vsp 47* (so
bygþer ok glaþr vesa gestr þjóþkonungs mit Much, Hz 37, 417).
Grp 192, glaþr estu nú, SigvQrþr! ok gagne gleþja (gladda; norw. gledja, fær. gleða,
fegenn, es Jm þerrer Gram á grase Fm 251, 45 aschwed. gläf)ia, adän. glæde; vgl. ags.
þiggja knáttu, Jjengell! i þínne hQllo glaþr gladian) froh machen, erfreuen (ehn):
at Guþruno gnadda niflfarna Akv 36*, gør prt. ind. sg. 1. (mit suffig. pron.) gladdak
sem til lyster, glaþr monk þess bíj>a Am ena gollbjQrto Hrbl 92; sg. 3. þás hugen
56*; dat. glQþom's betra an sé glúpnanda, gladde (als man .. erfreute'' Bml8l, får
hvats at hende kømr Fm293; acc. sótte 50 vas fremre sås fold ryþe, hilmes arfe, ok
Sigrun sikling gla{)an HHH13*; pl. nom. hugen gladde Bm 26*; opt. sg. 3. horskr
glaþer Ylfingar HHI51*; f. sg. nom. J)øtte mér, ef (SigvQrJ>r) hafa kynne ástráj)
hlæra J)ú af J>ví, heiptgjQrn kona! glQj) á miket y{>var systra: hyg{>e umb sik ok