335 geyja

hveims viþ kaldrifjaþan kømr Vm IO3; part. prt. n. sg. acc. lát f)ér at góþo getet tlass dir das gute wolgefallen7 Hqv 12 7 \

geyja (go; norw. gøya, fær. goyggja, aschwed. göia, dän. gø; %ur etymol. vgl. A. Kock, Ark. 11, 344) 1) bellen (von hunden): inf. rakkar þar rinna, ráþask mjQk geyja Am 231; prs. ind. sg. 3. geyr (nu) Garmr mjpk fyr Gnipahelle Vsp 441491 581; 2) anbellen (ehn): prt. ind. sg.3. (hvelpr) galdrs fyþor gó of lenge Bdr 32 (vgl. jedoch JHoffory, Eddastud. 94 fg.); übertr. anfahren, anschnauzen: imper. sg. 2. (mit suffig. negat.) gest fm nó geyja ne á grind hrøkkver Hqv 134*.

geymenn, adj. (aschived. gömin; %u geyma (acht geben', norw. gøyma, feer. goyma, aschioed. göma, adän. gømme; got. gaum jan, ahd. goumjan, alts. gomj an, ags. gíeman, gýman) sorgsam, vorsichtig: m. sg. nom. gætenn ok geymenn skyle gumna hverr ok varr at vintrauste Hqv 651 (nur in papierhss.).

gej, n. (norw. gjed) 1) sinn, sinnes-art, gesinnung, verstand, Überlegung: sg. nom. alt es senn, ef hann (afglape) sylg of getr, uppe es f>a gef) guma Hqv 17*; gen. f æra veit es fleira drekr sins til gef>s gume Hqv 12*, grqþogr hair, nema geþs vite, etr sér aldrtrega Hqv 201; dat. at hyggjande sinne skylet .maþr hrøsenn vesa, heidr gætenn at geþe Hqv 62, hann (óminnes hegre) stell* geþe guma Hqv 13 så einn veit es víþa ratar ok hefr fj q1J> of faret, hverjo geþe styrer gumna hverr sås vitande es vits Hqv 183, ef fm vin ått Jjanns fm vel truer ok vildu af hqnom gott geta, geþe skaltu viþ f>ann blanda ok gjQfom skipta Hqv 443 (s. blanda), þat's enn of þann es fm illa truer ok þér es grunr at hans geþe: hlæja skaltu vif f) eim ok of hug mæla Hqv 462; acc. því es qlþr bazt, at aptr of heimter. hverr sitt gef> gume Hqv 14*; pl. nom. litel ero geþ guma Hqv 532; 2) sinnliches verlangen, wollust, liebesgenuss: sg. nom. f>ik gef) gripe! Skm 318; dat. f>ess monk nu geta, hverr J>ik glapþe at geþe Ls 202; acc. hitt ek hugf)a, at ek hafa mynda geþ hennar alt ok gaman Hqv 98*, f>at kann ek .. ef ek vil ens svinna manz hafa gef) alt ok gaman Hqv 1612, hvildak hjå f)eim

gina 336

systrom sjau ok haff)ak gef) f)eira alt ok gaman Hrbl\48.

Composita: geþ-horskr, gef>-leyse, gef)-speke, gef)-svif)r.

geþ - horskr, adj. von scharfem ver-stande, scharfsinnig: compar. m. sg.nom. hugrunar skaltu nema, ef fm vill hverjom vesa geþhorskare guma Sdl22Vs.

geþjaþr, adj. verständig; in: fróþ-geþjaþr.

geþ-leyse, f. oder n.? (vgl. ahd. geti-losí, f.) Charakterlosigkeit, wankelmut: sg. acc. sér geþleyse i grams skape? Orp 322.

-geþr, adj. gesinnt; in: f>unn-gef)r.

geþ-speke, f. Weisheit, klugheit: sg. acc. hQfþe vef>ja vit skolom hQllo i, gestr! of geþspeke Vml9*.

gef) - sviþr, adj. von scharfem verstande, klug: compar. m. sg. nom. hugrunar skaltu kunna, ef fm vill hverjom vesa geþsvinnare guma Sd 122.

1. gifr, n. (feer. givur) riesenweib: pl. nom. gifr fljúgande Vsp 455H, gif v hrata Vsp 523; dat. mjqk emk gifrom gramastr HHv 152.

Compositum: hræ - gifr.

2. gifr, adj. (vgl. ags. gifre) gierig, blutdürstig: m. pl. nom. hvat f) eir garm ar heita es gifrer rata gQrþom fyr(er)? Fj 193.

gilde, n. (norw. feer. aschwed. adän. gilde; vgl. got. gild, n., alts. geld, ags. gield, afris. geld, jeld, ahd. geit) 1) Vergeltung, gegengeschenk: sg. gen. ey sér til gildes gjQf Hqv 1452; 2) tribut (opfer): sg. acc. ginnheilog gof). .. of fmt gættosk: hvárt skyldo æser afráf) gjalda ef>a skyldo goþ q11 gilde^ eiga Vsp 23* (anders Bj. Magnusson Olsen, Timarit 15, 33 fg.).

gimr, m. (vgl. aschwed. gim - sten, adän. gem-sten) edelstein: sg. acc. hann (Yølundr) slo goll rautt vif) gim fastan Vkv 71. Nach Bugge (Stüd. 4. 416) entlehnt aus ags. gim (lat. gemma).

gina (gein; nonv. gina; vgl. ags. ginian, ahd. ginen, ginön, geinon) gähnen, den rächen aufsperren: prs. ind. sg. 3. ginn lopt yfer gjqrþ jarþar Vsp 552; part.prs. mJsg'nom. Ulfr ginande (der gähner' (als Spottname) Hdl 222; dat. ginanda ulfe Hqv 842; prt. ind. sg, 3. gein vif> agne .. umbgjQrf) neþan allra landa Hym 233.