sá hana (Gná) ok fer|) hennar er hon reiþ í loptinu FM4h; 2) weg: sg. gen. (Heim-dallr) j fór ferþar sinnar Rþ2; 3) im plur. lebensbahnen j lebensverhältnisse: acc. alt vas ítarlekt of órar ferþer Am 881; 4) gefolge: sg.nom. hrynja hqnom (Sigverþe) á hæl þeyge hliinnblik hallar .. ef hQnom fylger ferþ min heþan Sg 68*; dat. f>eim (fiflmQgom) es bróþer Byleipts i ferþ Vsp 51*H

Compositum: braut - ferf). festa (st; nonv. feer. festa, aschwed. fästa, adän. fæstæ; alts. festian, ahd. fastan, festan; vgl. got. fastan) 1) befestigen, anbinden: inf. gørf>ot (þeir Gunnarr) far festa aþr þeir frå hyrfe Am 34*; prs. opt. sg. 2. mondu of vinna verk halft viþ mik, at flotbrusa fester okkam? Hym 272; prt. ind. sg. 3. Skaþi tók eitrorm ok festi upp yfir annlit Loka Ls 65 pr 4; pl. 3. þær (norner) of greiddo gollen simo ok und mánasal miþjan festo HR 13*, (Hamþér ok SQrle) skalmer festo Hm 16l; f. ehn á gslg&jmd an den galgen hängen: inf. bure mundak þá binda meþ boga strengjom, góþ bQrn Guþrúnar festa á gal^a Hm 21*; imper. pl. 2. Gunnar grimm-úþgan á galga festeþ Am 55*; festask viþ ehn jmd angehängt werden: prt. ind. sg. 3. ekki nafn festiz vif) hann (Helga) HHv 5 pr 14; 2) festa hendr die hände anlegen, die hände rühren (im kämpfe): prt. ind. sg. 3. høg vasat at hjaldre, hvars hón (Guþrún) hendr feste Am 46*; 3) sichern, schützen: prt. ind. sg. 3. hér stó hón (Sváva) land a f lege ok feste sva yþvarn flota HHv 265.

festr, f. (nonv. fest, fær. festi, aschwed. fäst; vgl. ahd. fastí) fessel, kette: sg. nom. festr mon slitna en freke rinna Vsp 442 492 582; dat. brá nipt Nera á norþrvega einne feste, ey baþ halda HHI4*.

fet, n. (nonv. fær. fet, aschived. fiät, adän. fjed) schritt: sg. dat. vQpnorn sinom skala maþr velle á fete ganga framarr Hqv 382, segþu mér þat, Skirner! áþr .. þú stiger fete framarr Skm 412, segþu þat, Elder! svát þú einoge fete ganger framarr Ls 12; pl. dat. fetom (d. i. fullom fetom tin vollem lauf) léto frøkner of fjQll at þyrja mare ena mélgreypo Akv 13l; acc. gengr fet nio EjQrgynjar burr nepr fra naþre Vsp i) 6*.

feþr- niuiier, m. pl. väterliches erbteil: dat. því bregþr Jni nu mér, Eáfner! at til fjarre seak minom feþrmunom Fm 8 fia. (aþ? got. fijan, ahd. fién, ags. féon) 5 hassen: prs. ind. sg. 3. Loka J>at veit at hann leikeun es ok hann fjQrg q11 fiar (fria R) Ls 19*, ek mQg gat þanns mange fiar Ls 35 *; pl. 3. gein viþ agne sus goþ fia umbgjQrþ neþan allra landa Hym 10 23*; fiask dass.: inf. þik skal Freyr fiask Skm 332.

Hande, m. (part. prs. zum vor.; norw. adän. fiende, fær. fiandi, aschwed. fiande; got. fijands, alts. fiond, fiund, ags. féond, 15 afris. fiand, fiund, ahd. fijant, fiant) feind: sg. acc. fianda enn folkskaa (Regen) Fm 372; pl. nom. þann (galdr) gelk þér enn fjórþa, ef þik fiandr standa gQrver á galgvege Gg 9l; gen. sleit Eróþa friþ 20 fianda á mille HHI13 *, þú, gramr! riþer .. i fianda liþ Br 16*; dat. gefat þínom fiQndom friþ Hqv 1265, þér es sømra sverj) at rjóþa an friþ gefa fiQndom þinom HHv 34*, svá skal frøkn verjask fiQndom sinom, 25 sem HQgne varþe hendr .. Akv 20 *; acc. rinnea så marr es und þér rinne, þót fiandr þina forþask eiger HHII30*, svá hafþe Helge hrædda gQrva fiandr sina alla ok frændr þeira, sem fyr ulfe óþar rynne 30 geitr af fjalle HHII362.

Compositum: fiand - garþr. fiand - garþr, m. haus des feindes: sg. dat. ak til ungan erfenytja, kannat firr-ask ór fiandgarþe Sg 262. 35 fifl, n. (ags. fifel) riese, unhold: sg. gen. fara fifis meger meþ freka aller Vsp 51*R. Compositum: fifl-meger. fifl-meger, m.pl. tolle, blindlings fol-40 gende leute (Mhff, DA V, 150): nom. fara fifimeger meþ freka aller Vsp 51*.

iimboi, n.(?) Ungeheuer, riese; in: fimbol - fambe, fimbol- ljóþ, fimbol - vetr, fimbol-þulr. — über das Verhältnis von 45 fifl : fimbol vgl. Noreen, Gramm. '2 § 238, 2. 251, 1.

fimbol - fambe, m. (erztropf (Mhff, DA V,265): sg.nom. fimbolfambe heiter sás fått kann segja Hqv 1025. 50 fimbol-ljóþ, n. gewaltiges (zauberkräftiges) lied ((hauptlied', Mhff, DA V, 270): pl. acc. fimbolljóþ nio namk af enom frægja syne BQlþorns Hqv 140l.